Stackars Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. Ja, missförstå mig rätt, det är verkligen på tiden att de äntligen får gifta sig och att denna utdragna väntan är över. En rojalistisk bröllopsbonanza är dessutom exakt vad landet behöver med rådande finansmisär och allmänt dyster stämning.
"Daniel gör mig trygg och stark", sa Kronprinsessan. Det är så vackert att jag drabbas av en obetvinglig lust springa till slottet och ansluta mig till horderna av flaggviftande rojalistiska tanter.
"Min uppgift är att stödja Kronprinsessan", sa Daniel Westlin och det är omöjligt att inte bli tårögd och sentimental. Störst av allt är ändå kärleken.

Kronspinsessan Victoria är sannerligen värd all respekt. Det är imponerande att hon, som lever i en värld där titel, rikedom, börd och annat nonsens prioriteras så högt, bestämde sig för en man av folket och sedan stod fast vid sitt beslut oavsett vad familj, vänner och tradition ansåg.
Det är ett tecken på integritet. Uppenbarligen har hon valt rätt. Daniel Westling verkar vara en bra och rejäl karl som stått vid hennes sida under alla dessa år. Måtte de leva lyckligt i alla sina dagar och få många friska barn.

Men bakom de romantiska och nationsbyggande aspekterna med bröllopet känner jag ändå medlidande för huvudpersonerna. Att gifta sig är stressigt för de flesta och då handlar det bara om den sedvanliga ceremonin med familj och vänner. Själv klarade jag inte ens av ett litet bröllop utan var oerhört lättad när jag och maken smet iväg till tingsrätten för en 30 sekunders vigsel.
När den stoiska Daniel från Ockelbo säjer ja till Kronprinsessan kommer en hel nation att följa varje rörelse han gör i direktsändning. Snacka om nervositet och ha prestationsångest. Han måste älska väldigt mycket som har väntat i sju år och dessutom står ut med den här showen för
att få sin Victoria. För bakom all pompa och ståt så handlar det trots allt om två människor som älskar varandra. Kanske hade de föredragit att smita iväg och gifta sig på en sandstrand i Aruba med sina närmaste som vittnen men till skillnad från alla andra har de inget val. De måste spela sina roller och göra det väl. Det är faktiskt lite sorgligt. Jag hoppas att de ändå kommer känna att det är deras stund, allt spektakel till trots.

+ Äntligen kan man kasta sig ut i en rojalistisk bröllopsyra, köpa jubileumstallrikar med brudparet och vifta med flaggor.
– Det är väldigt lång tid till 2010 vilket innebär att man förmodligen kommer vara tämligen less på hela bröllopet när det väl sker.