Prospekteringsföretag förbereder ansökan om uranbrytning. Kritiker: Riskerna med gruvavfallet är för stora.

Trots det sjunkande uranpriset finns det företag som satsar på svensk uranbrytning.
– I bästa fall kan vi ha en uranbrytning i gång om fem sex år, men tio år är nog mer rimligt att tänka sig, säger Gustav Åkerblom, vice vd och miljöchef för prospekteringsföretaget Continental Precious Minerals.

Hans företag har bland annat tillstånd att undersöka möjligheterna för uran­brytning i Oviken vid Stor­sjön i Bergs kommun i Jämt­land.
– Vi har mätt upp 150 gram uran per ton berg vid vår förekomst i Oviken, säger Gustav Åkerblom.

Men alla är inte positiva till svensk uranbrytning. De låga halterna är kritikernas främsta argument för att låta den ligga kvar i marken.
– Uranhalterna i de sven­ska förekomsterna är 100–1 000 gånger lägre än i de bästa förekomsterna i Kanada och Australien, säger Olov Holmstrand, miljökon­sult och före detta ad­jungerad professor i hydrogeologisk miljöteknik vid Chalmers.

För att att få ut ett ton uran ur marken i Oviken måste 6 666 ton skiffer bry­tas. Gruvavfallet måste sedan kapslas in för att inte läcka ut i omgivningen.
– Avfallet innehåller dess­utom huvuddelen av de radioaktiva ämnena, bland annat radium, som ger upp­hov till cancerframkallande radongas, säger Olov Holmstrand.

Brytningsbehovet för den svenska kärnkraftverken är 1 500 ton uran om året. Det betyder 10 miljoner ton lågradioaktivt avfall vid gruvan varje år.

De flesta av de kommuner där uranprospektering pågår är negativt inställda till brytning. De har också rätt att säga nej till uran­brytning. Men i de kommuner som är intresserade är det fritt fram. Det finns inga lagliga hinder för att kunna börja med uranbrytning i Sverige.

Den mesta svenska uranet ligger i alunskiffer. Till skillnad från uran i urberget finns i dag ingen modern teknik för att ta rätt på det.
– För att kunna bryta uran i Oviken måste vi få fram hela metoden för att få fram metallen ur skiffern. Det handlar om framtida investeringar, tillgången på metaller är oändligt stor, säger Gustav Åkerblom.
Att börja bryta uran i urberget kan därför gå betydligt snabbare. Till exempel i Arjeplog och Krokom, där förekomsterna är uppborrade och undersökta.
– De små fyndigheterna av uran i urberget kan man relativt snabbt komma i gång att bryta om man får tillstånd. Man vet hur mycket som finns och hur man ska processa dem, säger Gustav Åkerblom.