Kolumner Jack Werner

Är det verkligen barnens böcker du vill hata?

Hat är som regnoväder: det kan drabba även den vackraste sommardag. En onsdag i juli, vid lunchtid, drar det in över en större Facebookgrupp för bortskänkes, utbytes och doneras. En kvinna frågar efter lättlästa böcker, sällskapsspel och filmer som kan passa barn mellan 13 och 17 år gamla. ”De ni inte behöver eller använder och vill skänka bort tar vi tacksamt emot”, skriver hon. Och med ”vi” menar hon det HVB-hem hon arbetar för.

►LÄS MER: Jack Werner: Ge de rädda kunskap – inte konspirationer

HVB betyder hem för vård eller boende, och det är på sådana runtom i Sverige förra årets många ensamkommande flyktingbarn har hamnat. Ni har säkert läst om hemmen i tidningarna, och då sällan i särskilt muntra sammanhang. Om de inte har uppmärksammats för att de drivs av gnidiga klippare som bara verkar bry sig om pengar så har det varit för att de eldats upp eller slagits sönder, eller för mord och övergrepp som begåtts där. Den som har läst rubrikerna har svårt att föreställa sig en vardag inuti de beryktade hemmen.

Men vardagen pågår naturligtvis, och för barn och ungdomar kräver den intellektuell stimulans, sysselsättning. Till exempel lättlästa böcker, sällskapsspel och filmer. I Facebookgruppen för bortskänkes, utbytes och doneras får dock kvinnan från HVB-hemmet flera svar som reflekterar hemmens dåliga rykte. ”Så sjuka pengar som betalas för hvb-platserna så finns gott om stålars att handla för utan att personal privat ska behöva tigga”, skriver en kvinna och får elva likes. ”Ja jag tänker fan inte bidra”, skriver en annan. En tredje instämmer: ”Det är ett fasligt daltande med dom”.

Det går att förstå oviljan att donera till privatägda företag som ofta avslöjas som giriga och osympatiska. Men hat är som regnoväder, också på så vis att det tyvärr inte bryr sig om vem det drabbar. Och det som haglade ner över kommentarsfältet i Facebookgruppen slog inte ut finanshajarna, utan barnen. De som verkligen skulle vilja ha böcker, sällskapsspel och filmer. Inte bara för att förströ sig under varma sommareftermiddagar, utan för att ta sig in i Sverige, bli en av alla oss som bor och lever här.

►LÄS MER: Jack Werner: De vet vad hon heter – men de kallar henne fejk

Jag ringer en vän. Hon jobbar på ett HVB-hem i Stockholmsområdet, som för närvarande huserar 30 tonåringar i åldrarna 14-17. Hon berättar om sena nätter då tonåringarna inte kan sova för att de har mardrömmar, utan sitter och spelar kort tillsammans. Sällskapsspel för att kunna sova. Hon berättar om en kille som behöver böcker för att kunna hitta glosor som han kan lära sig. En dag hade han bett henne om hjälp.

”Han hade valt ut en massa ord ur en bok, pratat in dem i en ljudinspelning på Dari (Afghanistans största språk) och bad mig nu läsa in orden på svenska. Sedan gick han omkring och lyssnade på inspelningarna, mumlade orden för sig själv, och lärde sig”, berättade hon.

När vi berättar om Sverige nämner vi ofta regnet, de regniga somrarna. Jag hoppas hatet mot barn som vill läsa inte blir något vi på samma sätt snart också tar för givet. Jag hoppas, oavsett vem som än betalat för dem, att HVB-hemmen får sina lättlästa böcker, sällskapsspel och filmer.

+ Okej, jag medverkar i den, men helt oavsett vill jag rekommendera P3 Series nya thrillerpodd ”De dödas röster”. Krypande trevligt i sommarnätterna.

– Tweets från Almedalen. Grötmyndigheter från viktigpetterseminarier blir knappast bättre av att spridas utan sin kontext.

Mer om Kolumn