Sport Fotboll Sport-topp

Årets ledare växte av motgångarna

Håkan Ericson fick priset Årets ledare efter U21-landslaget EM-guld i Tjeckien.
Håkan Ericson fick priset Årets ledare efter U21-landslaget EM-guld i Tjeckien.

Håkan Ericson öppnade sina sinnen och släppte på kontrollbehovet. Det gjorde honom till en mer harmonisk människa och en bättre ledare.Det lade också grunden till ett guldlag – och utmärkelsen som Årets ledare.– En stor lycka. Jag är väldigt, väldig glad. Det betyder enormt mycket att få det, en bekräftelse efter många år inom fotbollen, säger han.

De som är tillräckligt gamla och kan sin fotbollshistoria minns 1974, när fotbollslandslaget härjade i Västtyskland, kom femma i VM och förbundskaptenen Georg Ericson blev "Åby" och Jojje" med svenska folket. Med estradören Ericson själv vid pianot var den tralliga kampsången "Vi är svenska fotbollsgrabbar" något av en sommarplåga.

För bedriften i VM utsågs Georg Ericson till Årets ledare.

42 år senare var det sonens tur att få samma, prestigefyllda utmärkelse. Skillnaden? Håkan tog emot sitt pris med ett U21-EM-guld på fickan.

– Jag tar till mig mycket och är väldigt tacksam mot mitt lag, spelare och lag och svensk fotboll, säger Ericson.

Gick in i väggen

Ett triumfens ögonblick få såg skulle komma för några år sedan. Det är inte alltid lätt att leva i skuggan av en känd och framgångsrik förbundskapten och du blir sällan profet i din egen stad. Håkan Ericson har alltid velat väldigt mycket. Till slut blev det för mycket. Han gick in i väggen. Först efteråt förstod han att det rörde sig om en frontalkrock.

– Jag kände hur allting snurrade och benen vek sig, så jag slängde mig av tåget. Jag tog mig hem av egen kraft, men väl där föll jag ihop. Det var okontrollerat, jag började gråta och jag skakade i hela kroppen. Att jag höll på dö är väl att ta i, men jag var riktigt, riktigt dålig, berättade han tidigare för TT om den där dagen när han var på väg till träningen med Nacka år 2000.

Han fick diagnosen utbränd.

Ericson reste sig långsamt, men väl på benen igen kom nästa smäll. 2003 fick han lämna jobbet som tränare i IFK Norrköping. Men inget ont som inte för något gott med sig. Det var i den här vevan hans personliga utveckling tog fart.

Kontrollfixerad

– Jag har nog alltid varit väldigt noggrann, strukturerad och planerande. Det är nog jag, på något sätt. Sedan tror jag att jag utvecklat mig på det sättet att jag insett att jag inte kan ha kontroll på allt. Jag har på riktigt lärt mig att delegera.

– Någonstans har det väl med inre trygghet att göra. När man är färsk och yngre är man ganska osäker och vill ha stenkoll för att ingen ska komma och vara bättre. Nu kan jag tolerera att några är bättre än jag på vissa saker och då får jag del av det.

Det var i mötet med ett gäng unga individualister hans nyvunna insikter och omprövade ledarskap skulle testas i skarpt läge. Friktionsfritt var det inte. Ericson fick en tuff start som U21-landslagets förbundskapten.

– Dagens spelare är ett gäng unga företagare som reser runt och vill vidare. Jag tror det är likadant i arbetslivet idag. Du kan inte anställa någon och tro att du ska ha den personen kvar i 15 år. Det är snarare så att du måste tänka att du ska hjälpa individen att växa och komma vidare inom företaget eller något annat. Inom den tiden kommer du som företagare att tjäna på ha den här individen. Det är så jag tror att du måste agera som ledare inom näringslivet. Du måste beröra individen.

Lysa genom laget

I fotbollstermer:

– Ska individen lysa måste laget fungera och då krävs det här och det här. Så var jag inte som klubbtränare. Då var det mer att "du ska vara glad att du är här". Man tror att många i den här generationen är egoister som inte tar ansvar. Så är det inte. De har en enorm drivkraft att komma vidare.

Ericson lyckades sälja in sin idé om att ett fungerande kollektiv också ger personlig vinning och utveckling. Det släppte lös en energi som gav EM-guld.

Och priset som Årets ledare.

I sitt tacktal hyllade han laget, svenska fotbollsförbundet satsning på talanger och sin familj.