Kolumner Johan Norberg

Adam Smith visade att vi inte behöver gudar och kungar

I dagarna har min nya dokumentärfilm premiär i amerikansk public service-tv – om Adam Smith. Varför vill någon göra en film om en skotsk ekonom som var verksam för mer än 200 år sedan? För att ”Smiths centrala insikt är lika sann i dag”, som president Obama förklarade för en tid sedan.

Från början uppmärksammades Adam Smith som en ledande upplysningstänkare för hans revolutionära uppfattning om varför det finns moral. Dittills var den rådande uppfattningen att moralen kom uppifrån, från religiösa figurer och världsliga härskare. Smith menade tvärtom att moralen, liksom språket, skapas i vardagen, i samspel mellan människor. Vi vill bli uppskattade av andra och hitta ett sätt att agera som skapar respekt och ömsesidig lycka, snarare än konflikt. Genom att från barnsben pröva olika beteenden och möta omvärldens positiva eller negativa reaktioner inser vi vad som fungerar mer och mindre bra, och med tiden generaliserar vi dessa insikter till olika normer, som präster och kungar sedan gör till moralregler och lagar. Moralen utvecklas först spontant, underifrån. Först därefter hamnar den på stentavlor som levereras från bergstoppar. 

► LÄS MER: Johan Norberg: "IS vill splittra oss – gå inte i deras fälla"

Sådana tankar uppfattades som fruktansvärt hädiska. Smith blev lika hatad av de konservativa som han blev älskad av andra upplysningstänkare – Voltaire sade att hans jämlike inte fanns i hela Frankrike. Det revolutionära var att om vi inte behövde påvar och furstar för att skapa moraliska och kulturella ordningar kanske vi inte heller behöver dem för att skapa blomstrande samhällen och ekonomier. Smiths liberala slutsatser följde av detta – för största möjliga frihet i samhällslivet, bort med slaveri, tullar, regleringar och höga skatter, eftersom de alla på olika sätt hindrade människor från att göra vad de annars hade gjort med sina liv.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Nu försvinner Kent – men det är så det ska vara"

Och här kommer vi till Smiths relevans i dag. Alla sidor i en allt mer argsint politisk debatt verkar tro att vi måste hantera utmaningar som globalisering, migration, ny teknik och ekonomisk omvandling med en briljant lösning uppifrån, någon som tar kommandot, pekar med hela handen. Enda frågan är om den lösningen ska vara röd eller blå eller grön eller brun. Som Smith uttryckte det är det att behandla människor som schackpjäser, och försöka placera dem på rätt ställe, trots att de har en egen vilja och kunskap om sin situation som härskaren inte har. Det finns ingen politiker som är så smart att han gör bättre val om till exempel affärer, utbildning, välfärd och livsstil för miljontals människor än de miljonerna själva hade gjort och – som Smith konstaterade – inget är farligare än att ge sådan makt åt en politiker som är så arrogant att han faktiskt tror sig vara så smart.     

+ Coromandel. Nyzeeländska halvön Coromandel. Solen, vågorna, bergen, friden. Så nära paradiset man kan komma. 

- Syrien. Det säger mycket om hur farlig och kaotisk situationen i Syrien är när världen pustar ut när en av världens grymmaste diktaturer återtar kontrollen över Palmyra.