Metro Debatt

Alla förstår inte att de våldtagit någon

Den friande domen mot 40-åringen som körde upp en toaborste i en 16-årigs underliv är bara ännu ett exempel på hur dåligt vår lagstiftning skyddar de mest sårbara från sexuella övergrepp. Det skriver polisen Martin Marmgren med flera.

TT

”Man vet ju om man har våldtagit någon!”

Påståendet ifrån en av killarna i aulan där Föreningen Tillsammans har kallat till samtal i syfte att förebygga sexuella övergrepp sammanfattar väl den skepticism många känner inför den mer komplexa bild av vad en våldtäkt kan vara som samtalet avsåg att förmedla. 

Man stöter ofta på killar/män som hävdar att våldtäktsmän förtjänar att avrättas. Våldtäktsmannen är enligt deras bild någon sorts monster som överfaller tjejer i parker. Den bilden stämmer så klart inte, men utgör ett bekvämt sätt att inte behöva rannsaka sig själv. Sannolikt har flera av dem som har pratat om hur våldtäktsmän borde dö själva begått sexuella övergrepp.

I helgen rapporterades det om att en 40-årig man blivit frikänd efter att ha supit ner och sedan bundit, slagit, kissat på och kört upp en toalettborste i underlivet på en skör 16-årig tjej med självskadebeteenden. Tjejen ringde direkt till polisen, bröt ihop och anmälde våldtäkt. De flesta förstår att flickan har utsatts för en fruktansvärd kränkning. Men lagen, i tingsrättens tolkning, anser inte det. Detta då hon i chattkonversationer manipulerats till att i förväg ”godkänna” de handlingar som 40-åringen senare utsatte henne för och inte (enligt tingsrätten) har sagt nej under själva övergreppen.

Anser mannen att han har våldtagit flickan? Troligtvis inte. Han har dessutom en dom att luta sig mot. Nu ägs ju lyckligtvis inte termen ”våldtäkt” av våra domstolar, och många av oss är nog överens om att det är ett rimligt ord för att beskriva de hemska övergrepp som flickan har blivit utsatt för.

Om mannen hade brytt sig om att försöka säkerställa att hans möte med flickan inte riskerade att tillfoga henne stor skada så hade våldtäkten inte skett. Vem som helst fattar att man inte utsätter ett skört, psykiskt labilt och berusat barn som uppenbarligen mår dåligt för den sortens behandling.

Den aktuella domen är bara ännu ett exempel på hur dåligt vår lagstiftning skyddar de mest sårbara ifrån sexuella övergrepp. Ett samtyckeskrav, som i sig behövs, hade inte hjälpt i det här fallet. Det som krävs är kanske en mer integrerad och vidare syn på vad som är en ”särskilt utsatt situation” som tar vid där den fyrkantiga (men sannolikt nödvändiga) 15-årsgränsen slutar att hjälpa. Både att en person är strax över 15 och att hon har självskadebeteenden/är psykiskt labil är faktorer som borde kunna bidra till att göra en sexuell situation särskilt utsatt. Detta måste kunna samverka med saker som att offret är berusat/påverkat, fastbundet, ensamt med flera killar, eller på annat sätt har ett extremt maktunderläge till att ge en helhetsbild av hur utsatt en situation faktiskt är på ett rimligare sätt än vad som tingsrättsdomen är ett exempel på.

Dessutom krävs det att oaktsamhet, och inte bara uppsåt, skall vara straffbart. Begår man en handling som riskerar att allvarligt kränka en utsatt person så borde det finnas en plikt att tänka efter före.

En vidare sexualbrottslagstiftning skulle förbättra möjligheten för offer, som 16-åringen ovan, att få upprättelse genom en domstolsprocess. De som försöker vara kommunikativa, empatiska och inkännande i sina sexuella möten, och speciellt där det finns en maktobalans eller där någon är särskilt utsatt, riskerar ändå inte att gå över någon laglig gräns. Oavsett hur hårt eller dominant sex man gillar att ha.

Dessutom skulle en lagskärpning kunna bidra till att vidga och komplicera bilden av vad som är en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp. På så sätt skulle den mana till självrannsakan och eftertanke kring hur vi beter oss i sexuella möten.

Vi måste verkligen komma bort ifrån bilden av att sexualbrott är något som begås av någon sorts monster i en överfallssituation (en extremt liten del av alla våldtäkter), och istället ta ansvar för vårt eget beteende, hur vi själva agerar och vad vi uppmuntrar till eller försvarar. Annars kommer vi bara att fortsätta att projicera vår ilska över alla våldtäkter på ”Hagamannen” och några till, samtidigt som vi själva kan fortsätta att överskrida flickvännens gränser, tvinga oss på den där tjejen på festen, eller på annat sätt kränka någons sexuella integritet.
 

Martin Marmgren,
Polis

Ida Östensson,
Grundare Crossing Boarders och Fatta

Padma Schrewelius,
Sexologistudent och bloggare

Emma Blomdahl och Julia Östfeldt,
Grundare Föreningen Tillsammans