Nyheter Metro Debatt

Alla män är en del av vårt ojämställda samhälle

Sandra Lindström skriver att om vi inte vill se och acceptera det politiska i det privata blir det oerhört svårt att förändra.
Sandra Lindström skriver att om vi inte vill se och acceptera det politiska i det privata blir det oerhört svårt att förändra.

Vi måste prata mer om ansvarsfördelningen i våra relationer. Det finns så många saker som inte går att räkna. Att vara den som alltid har koll, den som påminner om det gemensamma ansvaret och använder tankekraft och energi till att planera vad som behöver göras och när, skriver Sandra Lindström, leg. psykolog.

Under de år som jag skrivit och pratat om jämställdhet i relationer så har en del personer blivit arga och provocerade.

De har sagt saker som: ”Du kan inte komma här och påstå att alla heteroförhållanden är mer eller mindre ojämställda.”

De blir arga när statistiken visar att hur vi pratar inte går ihop med hur vi faktiskt gör i praktiken. Sverige år 2016 är inte jämställt. Vare sig i samhället i stort eller i det privata. Vissa saker är lättare att påverka, som den rent praktiska arbetsfördelningen. Den är tydlig, konkret, går att räkna på och mäta. Det sker däremot inte av sig självt utan är något vi måste jobba med för att uppnå, studier visar att par som pratar om och fördelar sysslor är mer jämställda än par där ”det bara blivit som det blivit”.

LÄS MER: Nej, vi kommer inte dela lika på föräldraledigheten nu heller 

Men det finns så många saker som inte går att räkna. Att vara den som alltid har koll, den som påminner om det gemensamma ansvaret och använder tankekraft och energi till att planera vad som behöver göras och när. Ytterst ansvarig för att få vardagslivet att fungera. Eller det relationella arbetet, att prata om det som är svårt, lyssna på sin partner, ta sig tid. Ge kärlek och omsorg utan att kräva något tillbaka. Duka lite extra fint, tända ljus, torka bort de där smulorna som alltid ligger kvar på bordet.

Vi behöver prata mer om våra nära relationer. Våra älskade. Våra vänner. Partners, pappor, bröder och söner. Vi behöver problematisera hur många män som går genom livet med en tanke om att just de är lite bättre än andra män. För vet ni vad? Det är precis den tanken som upprätthåller ojämställdhet och förtryck. Det osynliggör faktumet att män faktiskt inte diskar, tvättar, städar, torkar snoriga barnnäsor, fixar nya kläder i rätt storlek inför skolstart i lika hög grad som kvinnor. Det osynliggör att män som är föräldralediga ett halvår ses som fantastiska pappor och kvinnor som är föräldralediga mindre än ett halvår ses som ganska usla mammor.

LÄS MER: Jag vill inte bli mamma – jag vill bli pappa 

Det fungerar inte heller att som man tänka: ”Det där gäller inte mig, jag är inte en del av det”.

Jo du är en del av det. Du kan välja att motverka det faktumet. Men du är fortfarande en del av en struktur som gynnar män och missgynnar kvinnor.

Att säga att vi lever jämställt i Sverige år 2016 är problematiskt.

Det är problematiskt för att det inte leder till utveckling eller förändring. Det får oss snarare att bli blinda för hur, och på vilka sätt det fortfarande påverkar oss varje timme, varje minut, varje sekund att leva i ett ojämställt samhälle.

Om vi inte vill se och acceptera det politiska i det privata blir det oerhört svårt att förändra.

Några av er kommer kanske känna er arga, sårade och ledsna över det jag skriver. Det är naturligtvis helt och hållet er rätt. Jag tycker att det är sunt att vara kritisk och ifrågasättande till det mesta vi läser, hör och tar del av. Men fortfarande så hävdar jag, med all min kunskap och erfarenhet att det problematiskt att säga att jämställdheten är fix och färdig.

LÄS MER: Skärp er pappor – mammor kan inte göra allt 

Det synsättet upprätthåller status quo och motverkar förändring.

Jag tror inte att individer helt och hållet kan frigöra sig från samhälleliga strukturer. Strukturerna är nämligen vi. Du och jag. Din partner, din mamma, din bror, din kompis, din son. De du älskar. Och det är vi tillsammans som upprätthåller det djupt ojämställda samhälle som vi fortfarande lever i.

Det finns hopp också såklart, vi kan göra motstånd och formulera strategier för förändring. Men då måste vi först vara medvetna om att vi inte är framme.

Och det är det som gör det hela så komplicerat.

Sandra Lindström 

leg. psykolog och grundare av sidan Jämställd vardag

Mer om Debatt