Kolumner Johan Norberg

Alla såg bubblan i Kina komma

Nu är det inte främst Kinabörsen som kollapsar, utan Kinabilden. Under många år idealiserades de kinesiska ledarna, som visserligen var odemokratiska, men också ansågs vara välutbildade och kloka med en klurig plan för allehanda svårigheter. Skyddade från demokratisk kontroll kunde de snabbt genomföra klok, långsiktig politik. Jag hörde det ofta i näringslivet, men också från vänsterhåll. I DN Kultur kunde man 2011 läsa att det var ”en pragmatisk enpartistat”, som satsar på keynesianska stimulanspaket så ”pengarna inte tillåts sväva alltför långt bort från moralen”.

Men när pengar inte tillåts sväva dit de är mest produktiva skapar de artificiella bubblor på andra ställen. Som jag samtidigt varnade här i Metro ”riskerar bubblan att kollapsa och ge rekordförluster för lokala myndigheter, banker och utländska investerare”. I stället för att avveckla dåliga investeringar efter finanskrisen satsade Kina mer på allt. ”Kina bygger tomma bostadskomplex och vägar och broar till ingenting bara för att hålla verksamheten igång”, skrev jag här två år senare: ”Det är den största bubbla vi har sett i modern tid”. Landets samlade skulder ökade från mindre än 100 procent av produktionen till 282 procent.

Det skrev jag inte för att jag visste mer än andra. Alla såg att det var en bubbla, kineserna också. Men många lurades av denna romantisering av ledarna. De ansågs så kompetenta att de skulle kunna manövrera fram en mjuklandning. Rykten gick att staten inte skulle låta börsindex gå under 3 500. Sådan övertro på staten får en att tro att det är riskfritt att satsa. Och visst hade diktaturen en plan. Den har manipulerat, stimulerat, handelsstoppat och stödköpt – och allt har bara blivit värre. Då ser alla till slut att diktaturens styrka i själva verket är en svaghet. Kan man ens lita på dess statistik?

Problemet är bara att vi i väst har försökt oss på något liknande. De senaste årens börsrally beror inte på god ekonomi, utan på centralbankernas stimulanser och räntesänkningar. För att skapa återhämtning har de sprutat ut pengar, men det har bara lett till att fler kontanter jagar samma antal fastigheter och värdepapper. Kurserna har skenat, och orimliga affärer har gjorts bara för att pengar är billiga. BIS, centralbankernas samarbetsorgan, har varnat för att låga räntor ”har gjort det lätt för den privata sektorn att vänta med att betala skulder, lätt för stater att finansiera underskott, och lätt för myndigheter att skjuta upp reformer”. Och det bisarra är att den svagheten gör oss än mer beroende av fortsatta stimulanser. 

En amerikansk handlare intervjuades av Bloomberg TV under det värsta raset. Nej, han var inte orolig, för ”det kommer nog något tillkännagivande från någon centralbank någonstans”. 

+ Influensavaccin. Två forskargrupper rapporterar att de är på väg mot ett universalvaccin som bara behöver ges en gång i livet. Kan bli viktigt mot framtida pandemier.

- 50 miljarder i skattehöjningar. Regeringen tyckte väl att det var för plågsamt nyliberalt att Sverige bara hade världens näst högsta skatter.