Kolumner Cissi Wallin

Alla som har problem med spriten är inte alkoholister

Efter nästan fem år som helt nykter fick jag kontakt med en alkoholterapeut. Vi satte oss ner. Och vi gick igenom hela tidslinjen, skriver Cissi Wallin.

Måste synen på, ja hela förhållningssättet till alkohol vara svartvitt? I vårt land – tydligen.  Jag drack för mycket som yngre. Var sökande, osäker och ja... Det gamla vanliga. Blixtsnabbt satte andra och därmed jag själv etiketten alkoholist. Jag var inte ens 25 år. På löpsedlarna stod det att jag var alkis. Vad hände sen? Hur "slutade" jag vara "alkis"? Efter nästan fem år som helt nykter fick jag kontakt med en alkoholterapeut. 

Vi satte oss ner. Och vi gick igenom hela tidslinjen. Alkoholdebuten, 14 på bygdegårn. Hemkört och starkcider. Miljön kontra genetiken. Vi har inga solklara alkoholister i närmsta familjeleden. Men jag hade länge odiagnostiserad ADHD. Efter några möten och väldigt mycket vändande och vridande konstaterade alkoholterapeuten att "Nej Cissi, du är inte alkoholist. Men du är nog en sådan typ av stark-skör personlighetstyp som kan dricka för att döva...".

LÄS MER: Cissi Wallin: Mammor! Drick vin, lämna bort era avkommor och köp halvfabrikat

Jo. Jag är en självmedicinerare. Om vi nu ska envisas med att etikettera alla våra mer eller mindre rationella beteenden som kommer och går. Därför dricker jag aldrig när jag mår dåligt. För det slutar bara i ännu mer ångest. Been there, done that. Jag ligger i en mer eller mindre ständig riskzon för flera beroenden och annan destruktiv skit om jag inte sköter min psykiska ohälsa. Sköter som i lite medicin när det behövs, stor öppenhet och regelbunden terapi. Men jag avstår inte längre helt från rusdryckerna. Jag tar mig en grogg ibland. Ett glas vin eller fler under en middag. Eller när andan faller på. 

Varför måste jag dricka? Jag måste inte alls. Men tycker det är ganska härligt ibland. När det så att säga faktiskt är härligt.

►LÄS MER: Cissi Wallin: Jag hatar folk som hatar tjocka

Alkoholforskare tror att runt 10 procent av befolkningen har ett så kallat riskbruk. Alltså dricker för mycket, för ofta eller "bara" blir jävligt osköna med alkohol i kroppen. Alla vet vi några stycken eller så är man den där "tionde" själv. Och har man tur, med lite hjälp från ens vänner, så har det börjat planeras en ganska smärtsam självinsikt. Men det glöms lätt bort att en stor majoritet av alla vuxna "drickare" är "ta ett glas vin till maten, eller kanske två om det är Let's Dance på tv ikväll"-typen. Tack och lov. 

Alkoholmissbruk är ett satans otyg. Alkoholnormen likaså. Alltså den där alla tonåriga människor förväntas vilja bli invigda i en livslång dimma av "bira, bira, bira" på Sunny Beach, eller varför inte en härlig helgfylla på valfritt småstads-Harrys vecka ut och in, där man beter sig som en lobotomerad iller efter klockan 22. Men inte alla som har svårt att hantera alkohol i perioder är alkoholister. Polariseringen i landet lagom är enorm. Samtidigt som vi har en enorm tystnadskultur.

Vill du snabbt ta reda på om du själv eller någon annan har en osund relation till drickande? Kolla hur skam- och hyschfritt det går att prata om dina egna eller hens alkoholvanor. Allt som känns viktigt att mörka eller förmildra är en vajande rödflagg. 

+ Måttlighet. Osexigt? Ännu osexigare med karatefulla vuxna en lördagkväll. 

- Polariseringen. Ska vi bli lite bättre på att prata alkohol, med nyanser? JA TACK.

Mer om Kolumn