Nyheter Sverige Sverige-topp

Allt fler drabbas av träningsmani

Hanna Kihlander tycker att det är dags att prata om träningens baksida, som kan trigga igång osunda beteenden. När de hade hälsovecka i hennes 7-åriga dotters skola uppmanades till exempel föräldrarna att registrera varje 30-minuterspass barnen motionerade efter skolan.
Hanna Kihlander tycker att det är dags att prata om träningens baksida, som kan trigga igång osunda beteenden. När de hade hälsovecka i hennes 7-åriga dotters skola uppmanades till exempel föräldrarna att registrera varje 30-minuterspass barnen motionerade efter skolan.

Träningsmani, ibland kallad ortorexi, blir allt vanligare. För Hanna Kihlander, 37, blev träningsmanin rentav livshotande.

Att det är sunt att träna är de flesta överens om. Men när träningen styr hela ens tillvaro kan man vara i riskzonen för en osund träningsmani.

Så kallad ortorexi har blivit allt mer utbredd de senaste åren, enligt Anna-Maria Bengtsson af Sandeberg, överläkare och verksamhetschef på Stockholms Centrum för Ätstörningar.

– Träning har blivit på gränsen till tvångsmässig för en del. "Ortorexin" är inte diagnosklassad och alltför utbredd för att man ska kunna ge statistik. Den inbegriper en stor grupp som aldrig söker vård, säger hon till TT.

Tränar som elitidrottare

Riksföreningen mot ätstörningar Frisk&Fri får ett tjugotal samtal i veckan från personer med träningsmani. Ortorexin har ökat markant de senaste fem åren, särskilt bland småbarnsföräldrar – både kvinnor och män – över 30, berättar Hanna Kihlander vid stödföreningen.

– För dem räcker det inte med att träna normalt. De ska ha personlig tränare och träna på samma nivå som en elitidrottare fast de har barn och heltidsjobb. Nu är det trendigt att vara vältränad, även för kvinnor. Så fort vi ser en trend och ett kroppsideal, ser vi även extrema varianter av det, säger hon.

För dem med träningsmani kan dålig självkänsla, genetik, upplevt trauma eller prestationskrav vara drivkrafter bakom ett träningsbehov som kan leda till att de avbokar resor eller inte hämtar barnen på dagis. Även om begreppet ortorexi inte finns i diagnosmanualen så kräver beteendet att man söker hjälp, betonar Hanna Kihlander.

Inlagd på klinik

Själv led hon under flera år av träningsmani. När hon var 19 år och länge hade lidit av anorexi övergick hon till att ägna sig frenetiskt åt spinning och löpning.

– Utåt sett såg allt bra ut. Men ju mer jag tappade i vikt desto mer ångest fick jag – som jag försökte dämpa med mer träning, berättar Hanna Kihlander.

Hon kollapsade flera gånger och blev inlagd på olika behandlingskliniker.

– Mitt beteende drev mig så långt att jag var döende, säger hon.

Först när hennes farmor påpekade att farföräldrar inte skulle behöva överleva sina barnbarn insåg Hanna Kihlander att hon ville bli frisk, om inte annat så för andras skull. För tio år sedan blev Hanna Kihlander helt friskförklarad.

I dag har hon lärt sig att tidigt känna igen varningssignaler.

– Om jag känner att jag måste springa för att jag har ätit är det inte bra. Har jag däremot lust att springa för att det är en fin sommarkväll så gör jag det, utan tidmätning eller stegräkning, säger hon.

Christine Olsson/TT
Visst kan man springa ultramaraton utan att det är sjukt, anser Hanna Kihlander.