Nyheter Nationalism för mig

”Allt vi trycker ner börjar jäsa”

Alexandra Rapaport är en del av föreställningen ”The mental states of Sweden” på Dramaten. Pjäsen har fått henne att förstå hur orättvist det kan vara  i Sverige i dag.
Alexandra Rapaport är en del av föreställningen ”The mental states of Sweden” på Dramaten. Pjäsen har fått henne att förstå hur orättvist det kan vara  i Sverige i dag.
Urban Brådhe

Skådespelaren Reuben Sallamaner tycker att nationalism är främmande. Sverige är hans lag, säger han. Men  i Reuben Sallamanders lag får alla  vara med och spela.

Nationalism är ett lite knepigt begrepp, tycker skådespelerskan Alexandra Rapaport. Hon har aldrig träffat sin farfar. Han blev ihjälgasad i ett dödsläger i Polen eftersom han var jude. Hon har heller inte träffat sin morfar eftersom de var polacker och försökte försvara sitt land från tyskarna.

– Det låter ju så klyschigt men man måste titta tillbaka ibland och se om man inte  kan lära sig något av historien? säger hon.

Även för skådespelaren Reuben Sallmander är nationalism något främmande eftersom han menar att det bara är vissa som får vara med.  

– Sverige är mitt lag och det är kul att heja på Sverige. Men i mitt lag får alla vara med och lira. Nu ser inte riktigt världen och Europa ut så.  Den rasistiska nationalismen frodas på ett sätt som är djupt tragisk. Andra världskriget slutade för bara en knapp mansålder sedan. Trots det hör vi liknande tongångar igen, säger han.  

I grund och botten handlar det om att tolerera varandras olikheter, vilket Sverige hittills varit bra på, tycker han. Just därför tycker han att det är extra viktigt att ta vara på allt som är bra med att vara svensk när de politiska vindarna viner. 

– Och det står inte i motsats till någon annan grupp eller nationalitet. I alla fall inte när det inte handlar om fotboll eller ishockey. Då är det bara på lek. Det här handlar om hur vårt samhälle ska se till att alla får sin plats.

Just nu är Alexandra en del av föreställningen ”The mental states of Sweden” på Dramaten. Det är en dokumentärteater som är baserad på människors berättelser om sina liv.  

– Det finns ingen gemensam nämnare mer än att vi är människor. Det tycker jag är härligt, också ur ett nationalistiskt perspektiv. För finns det något som är nationalism, vad är det i så fall? säger hon.

Den bestående känslan som föreställningen ger henne är hur orättvist det är i Sverige i dag. 

En av berättelserna handlar om en asylsökande man som ska utvisas dagen efter. Han vet inte vart han ska.  

– Det är hårresande. Så har jag mina problem som kan bli jättestora i mitt liv och så tänker jag: ”han ska sättas på ett plan och vet inte vart han ska skickas”. Då ter sig det här med pensionssparande som ett ganska futtigt problem.

Trots att samhället står inför stora utmaningar ser båda ändå positivt på framtiden. Alexandra tror att det finns mer kloka än vilsna människor och Reuben tror att vi kan få till förändring genom samtal. 

– Att vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag, vilket jag ser som ett nederlag, är en del av det komplicerat underbara i att vi har en demokrati. Därför kan vi inte stänga ute det obehagliga. Allt vi trycker ner börjar jäsa och blir livsfarligt, säger Reuben Sallmander.

LÄS MER:

► Nationalismen ska synas – Metro och Dramaten i nytt samarbete

► ”Tänk om det var Jimmie, inte Zlatan”

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset