Metro Debatt

Att flyga jorden runt gör dig inte till en bättre person

Flygresande är ett av de största hoten mot vår planet. Trots det beundrar vi folk som reser hela tiden. Vi måste omvärdera vår bild av den beresta människan och hylla dem som semestrar på hemmaplan eller tar tåget i stället för flyget, skriver Malin Nordenhall, konsult och psykologistudent.

Min sambo pratade häromdagen om att vi snart borde boka en resa till USA för att hälsa på hans syskon som bor där. Det fick mig att reflektera över hur min syn på resande radikalt har förändrats under de senaste åren. Det är faktiskt lustigt: från att ha varit i princip besatt av att resa, och ständigt längtat bort till andra breddgrader, så har jag nu blivit nästan avig mot det. Vet inte om det är för att jag reste kolossalt mycket förra året efter att ha tagit en "paus" för att resa och "hitta mig själv", eller om det är för att jag ofta flög mellan London och Stockholm under en period då jag jobbade i England. Men jag känner verkligen inte den där ivriga, hungriga reslusten längre som jag brukade känna förr.

► LÄS MER: "Jag vill kunna ta tåget på utlandssemestern"

Nu när jag tänker på flygplatser så associerar jag dem med köer, väntan, trängsel och förseningar. Förr tänkte jag spännande internationella miljöer, förväntan, taxfree-shopping. Flygplan associerar jag numera med klimatpåverkan, skrikande bebisar i sätet bakom, ont i öronen och kramp i benen. Förr älskade jag att flyga, särskilt med British Airways som bjöd på mat och vin, ofta med halvfulla plan, så att man fick tre säten för sig själv (snacka om klimatpåverkan för övrigt!). Men varför ska det vara något negativt att inte känna resfeber? Varför ser man på globetrotters eller "världsvana" som en bättre sorts människor? Varför ska det vara eftersträvansvärt egentligen att ha besökt många länder? Att flyga är ett av de allra värsta hoten mot klimatet, det vet de flesta som flyger. Det vet de som i övrigt är miljömedvetna, men som just när det kommer till resande gör ett undantag för att det handlar om att knyta värdefulla kontakter och att upptäcka nya kulturer (egentligen tror jag det handlar mer om en självcentrerad önskan att upptäcka sig själv).

Det borde vara de som väljer att stanna hemma, eller som reser med alternativa transportmedel trots att det är krångligare, dyrare och tar längre tid, som ska betraktas som beundransvärda människor. Vi måste omvärdera vår bild av den beresta människan. Det är dags att ta farväl av det positiva och respektfulla intryck vi har av människor som ständigt reser. Istället ska vi hylla de som semestrar på hemmaplan, de som väljer Skype-konferenser i stället för att flyga till sina affärspartners, och de som inte låter sig lockas av de bisarrt låga flygpriserna utan istället väljer miljövänliga alternativ såsom tåg. De är planetens hjältar.

► LÄS MER: "Politikerna måste skärpa sig och satsa på klimatet"

Vad jag svarade min sambo? "Ja, gärna, kanske över jul och nyår?" För det är så djupt inristat i mitt medvetande att vara positiv till ett sådant förslag. Sedan kom den beska eftersmaken: jag är långt ifrån en planetens hjälte.

Malin Nordenhall