Kolumner Johan Norberg

Att gå in i en bokhandel är att gå in i ett annat sinnestillstånd

Om du aldrig har varit på Hedengrens vid Stureplan i Stockholm, passa på att gå dit nu. Dels för att det är en av de sista klassiska boklådorna i Sverige, med brett utbud, sober inredning och kunnig personal – och som faktiskt säljer böcker, inte bara pennor, nyckelknippor och doftljus. Dels för att den snart kan vara borta. Affärerna går dåligt, då kunder allt oftare går dit för att undersöka utbudet och sedan beställer på nätet.

Det är naturligt. Jag älskar näthandeln. Utbudet är större och priserna är lägre. Jag älskar kreativ förstörelse. Om vi kan tillfredsställa ett gammalt behov på ett nytt och bättre sätt ska vi göra det. Om internet ger oss bättre kommunikationssätt, Uber effektivare taxitjänster och Airbnb billigare semesterboende ska vi inte gråta över dem som konkurreras ut. Det är funktionen vi är ute efter, inte formen den förpackas i. Men ibland är formen en central del av funktionen.

En god vän till mig som också är författare säger att han nu ser bokhandeln mest som en plats för författarmöten, men menar att de kan ske på en pub så man kan dricka öl samtidigt. Men i så fall, varför dricka öl på en mysig pub? Om målet bara är att dricka en öl under ett samtal kan man väl lika gärna göra det på en parkbänk – eller ett lastbilsflak? En bra pub fyller fler funktioner än ren öldistribution. Inredning och personal utstrålar kärlek till drycken och atmosfären inbjuder till andra tankar och möten. Om alla pubar dog ut därför att folk beställde hem billig öl – eller intog det intravenöst – är det inte ett okomplicerat framsteg.

Så är det även med bokhandeln. När man går in där går man in i ett annat sinnestillstånd. Lugnet blir större, associationerna friare och mötena med litteratur och människor direktare. Jag får sällan sådan inspiration som när jag låter blicken löpa längs med en bokhylla, plockar ut en intressant bok, bläddrar lite, ställer tillbaka den och hittar en oväntad volym bredvid. Vi kan få digitala lösningar även för det, men det kräver bättre hologramteknik. Till dess behövs bokhandeln. Problemet är att de bara tar betalt för böckerna, inte för atmosfären. 

Många av de bästa har löst problemet med kaféer eller vinbarer i butiken. Ljuvliga Kramerbooks i Washington DC har kaféet Afterwords, som på kvällarna spelar lågmäld livemusik, vilket håller kvar besökare långt efter midnatt. Bokkaféet Paludan i Köpenhamn säljer litteratur, mat och dryck i tre plan. Så får de intäkter från oss som börjar få slut på plats i bokhyllan, men gärna betalar för att vara i litterära miljöer. Och det skadar inte affärerna att vi efter ett par øl ofta kommer på att vi nog ändå behöver köpa den där lockande boken vid entrén som vi inte har tid att läsa och inte har plats för.

+ Turkiskt folkvett. Efter en vecka i Istanbul är jag benägen att drastiskt generalisera – turkar är artigare och skötsammare än svenskar och visar större respekt för personligt avstånd i tunnelbanan.

- Att möta invandringskritik med invandringskritik. ”Vi måste ha mer restriktiv invandringspolitik, som i Danmark, annars kommer de främlingsfientliga växa”, sade de. Nu är Dansk Folkeparti Danmarks näst största parti.