Läsarhörnan Insändare

Att jobba i byggbranschen – smärta, ångest och satans tidiga morgnar

Bygget. Testa på det, så ska ni få se vad lidande och smärta innebär. Ständigt trött, ont och uppgiven. Folk som bestämmer över dig. Jobben är monotona och hjärndöda. Man måste hela tiden kånka runt på tung utrustning och tunga arbetskläder, hjälm, stålhetta... Bära, slita, stå böjd och lutad framåt och bakåt, vinglandes på en stege.

Smutsig och kall naken betongmiljö, alltid lite kyligt, även om somrarna. Ingen städar. Rasterna är korta, och en slafsig matlåda med överkokt pasta glufsas snabbt ner, blandat med kaffe svart som natten och beskt som döden.

Ångesten. Resorna till och från jobbet, tidiga morgnar så in i satan. Den där grusiga, bortdomnade trötthetskänslan man får i ögonen efter ett svettigt dagspass. Man slumrar till lite, kroppen ömmar. Eftermiddagarna försvinner framför tevens brus. Snart är det ju dags att åka tillbaka till Gropen igen. 

Likgiltigheten. Så kommer lönen varje månad. Den är måhända en av de få och försvinnande ljusglimtarna, tillsammans med den där bortsovda lördagen och bakfulla söndagen varje vecka.

Man frågar sig ständigt - är det verkligen värt det?

Byggelektrikern