Nöje Krog Krog-Stockholm

Bäst i början på Publico

Publico, Rödbodtorget 2

3 av 5

När Fredsgatan 12 lades ner förra året var det en av de allra mest nyskapande, stilbildande restaurangerna i Stockholms kroghistoria som gick ur tiden. Fredsgatan 12:s påverkan på Stockholms nöjesliv kan helt enkelt inte överskattas, så hatten av för det Melker Andersson och Daniel Couet. I de gamla lokalerna har nu F12-gruppen öppnat Publico, en slags sydamerikansk konceptkrog där det käkas, spelas loungemusik och dricks cocktails tidigt på kvällen för att succesivt gå över till house och nattklubsröj senare in på natten. Maten beskrivs som en blandning av mexikansk och peruansk även om den så klart speglar dessa båda länders rika matkultur ungefär lika mycket som ”Sagan om ringen” handlar om medeltiden. Det är istället en fri tolkning och fria tolkningar bedöms endast efter hur goda dom är.

Och Publicos tolkning smakar… sådär.

Men de bra sakerna först: drinkarna är läskande och välkomponerade och med en påse chicharonnes (friterade grissvålar) och några elotes (grillade minimajskolvar) är jag glad och förväntansfull inför resten av middagen. Att äta ceviche och sippa på en syrlig Pisco sour tillhör ju som bekant ett av livets stora glädjeämnen – och Publicos hälleflundraceviche är mycket god. Ett annat ett stort plus är att de tar den mexikanska majstortillan på så stort allvar att de investerat i en tortillamaskin – vilket gör att till exempel fish tacon med kålsallad och en klick rökig majonnäs är så smaskig att den skulle kunna ha platsat vid ett rangligt plastbord någonstans på Mexikos bajahalvö (men för en tiondel av priset). 

Cevichen med räkor och bläckfisk har dock en underlig beska och en tydlig bismak av kylskåp och såväl wagyu- som lammtacosarna känns oinspirerade. Sämst är krabbtacon som serveras i ett mycket konstigt crispy tacoskal och smakar ungefär som om den precis tagits ut ur en pastförpackning på ett tåg. Desserterna gillar jag inte alls: tres lecheskakan är trist och restaurangig, paletan har inget gemensamt med de fruktiga, mexikanska glasspinnarna och churrosarna är degiga och serveras med en cajeta – som i original är en underbart djurisk kolasås av långkokt getmjölk men som i Publicos tolkning istället bara är en vattnig chokladmousse.