Nyheter Världen

Både ljusa och mörka minnen på Utøya

Utøya är sedan den 22 juli 2011 för alltid förknippad med terrordådet då 69 personer, mestadels ungdomar, mördades.Nu skapas nya minnen på ön samtidigt som historierna om det som skedde och dem som drabbades berättas vidare.

Tyrifjorden är stilla och spegelblank. Utøya, en till synes grön idyll, ligger bara några hundra meter ut från kajen på fastlandet.

Över 500 ungdomar hade skjutsats i skytteltrafik med det lilla fartyget M/S Thorbjørn till Arbeiderpartiets ungdomsförbunds läger i juli 2011. Det var dagar fyllda av politiska samtal, möten med idoler, musik och nya och gamla vänner. Men i slutet av veckan förvandlades lägret till en skräckupplevelse.

Svår process

Hundratals ungdomar bär i dag med sig ett trauma som inte släpper taget. Ett trauma som även finns hos anhöriga, släktingar och vänner till dem som dog.

Så när som på de årliga minnesstunderna låg verksamheten på Utøya nere under flera år. Förra året arrangerades det första sommarlägret sedan massakern. Processen att komma tillbaka har varit svår. Inte bara för enskilda utan även för AUF som organisation.

– En viktig del i motivationen är egna minnen från de första lägren, att göra det möjligt för andra. Min generation har fått se både det ljusa och det mörka och vi vill försöka vidareförmedla båda delarna, säger Ragnhild Kaski, numera generalsekreterare i AUF, som var 21 år när hon överlevde attacken.

Till lägret i augusti väntas 1 000 personer.

Viktig plats

Ön har också blivit viktig för många av de anhöriga som förlorade en son eller dotter, ett syskon eller barnbarn.

– För oss efterlevande är det nu fint att se varför exempelvis Synne ville komma ut hit, säger Lisbeth Kristine Røyneland, ordförande i 22 juli-Støttegruppen, vars 18-åriga dotter Synne mördades på det som var hennes första sommarläger på Utøya.

Ön är inte stor, och trots att den på håll nästan ser ut att vara täckt av skog märks det snabbt att det är glest mellan träden och att det inte finns många bra gömställen.

Mitt på ön finns tältplatsen där många av lägerdeltagarna befann sig när attacken började. En ny byggnad som har fått namnet Hegnhuset, ett kombinerat museum och undervisningslokal, har blivit klar lagom till femårsdagen.

Berätta vidare

Delar av kafébyggnaden, där både Ragnhild Kaski och Lisbeth Kristine Røynelands dotter befann sig när skjutningen började, har bevarats och byggts in i den nya byggnaden. Kulhålen i väggarna är kvar.

– Det är viktigt att bevara de synliga spåren och det är väldigt viktigt för oss att kunna berätta vidare historien om det som hände och om dem som miste livet, säger Ragnhild Kaski.

Hon och Lisbeth Kristine Røyneland visar runt på Utøya, som nu är fylld av platser där ungdomar antingen överlevde eller dog. Kalla fakta om hur slumpen föll sig, var paniken eller instinkten förde en. De flesta visste knappt vad de sprang ifrån. De hade hört skotten och visste att det gällde att fly för livet.

Att gå kärleksstigen tar inte mer än tio minuter i normal takt. Det var en av de sträckor som terroristen målmedvetet hann gå längs med flera gånger i jakten på nya offer under en dryg timme innan han greps.

Minnesmärken

Längs stigen finns tecken på saknad – torkade rosor, en kvarlämnad ljuslykta, små minnesstenar.

I fjol uppfördes ett minnesmärke på Utøya, en ring i metall där namn och ålder på offren finns inristade. Siffrorna 16 och 17 är återkommande.

De anhöriga har själva fått avgöra om tiden har varit mogen. I år har fem namn lagts till. Fyra namn saknas fortfarande.

Läs också