Sport

Bahta nöjd och besviken OS-sexa

Meraf Bahta.
Meraf Bahta.

Medaljdrömmarna slutade med en sjätteplats i OS-finalen. För den här gången.Meraf Bahta tror att det finns medaljer att hämta på 1 500 meter på kommande mästerskap.– Jo, det går säkert. Varför inte? säger 27-åringen.

Nöjd med att komma sexa på OS. Men missnöjd över att det inte blev ännu bättre.

Meraf Bahta hade krafter kvar, men missade när fartökningen kom i OS-finalen på 1 500 meter. En stark spurt förde dock upp henne till sjätteplatsen till slut.

– Det gick väldigt långsamt i början. Men med 700 meter fart ökade de farten, jag var helt stängd och tappade lite i kurvan och sedan var de lite långt före mig när de ökade igen med 500 kvar, beskriver hon själv loppet.

– Jag är nöjd med sjätteplatsen, men lite besviken över att jag inte hängde på hela vägen. Jag hade mer krafter. Men det är för sent, det hjälper inget nu.

Tvingades flytta

Bahta har haft lite förkylningsproblem under vistelsen i Rio de Janeiro och fick flytta över till förbundskaptenen Karin Torneklints lägenhet i OS-byn för att inte smitta några andra aktiva.

Svenskan tog sig dock enkelt vidare från både försök och semifinal, trots att hon i båda loppen hamnade lite väl långt bak i fältet.

I finalen hände det igen.

– Ja, jag visste ju att det kommer att hända med kanske 700 meter kvar, jag tänkte på det innan loppet. Jag var förberedd, men det blev inte som jag tänkte, säger hon och upprepar:

– Jag är lite besviken över mig själv.

Å andra sidan gick det rätt fort där framme när etiopiskan Genzebe Dibaba och kenyanskan Faith Kipyegon drog sig loss från resten av löparna tillsammans med amerikanskan Jennifer Simpson.

Valde 1 500

Det blev till slut kenyanskt guld, etiopiskt silver och amerikanskt brons. Och en blågul sjätteplats på tiden 4.12,59. Bahta stod därmed för den bästa svenska friidrottsinsatsen så här långt i Rio.

Hon var inför OS i valet och kvalet mellan 1 500 meter och 5 000 meter, där hon har två EM-medaljer. Till slut föll dock ändå valet på 1 500 meter, där visserligen fler var tänkbara medaljörer, men avståndet till täten var lite mindre än på den längre distansen.

Och valet står nog fast även framöver, tror hon. I vår väntar inne-EM i Belgrad och nästa sommar friidrotts-VM i London.

– 1 500 är kul och det kommer att bli bättre och bättre, säger Bahta, som inte har gett upp drömmen om en stor mästerskapsmedalj.

– Det går säkert. Ja, varför inte? Jag måste träna hårt, sedan kommer det säkert en medalj. Hoppas jag.