Kolumner Jack Werner

Bara en enkelriktad åsna ser censur i varje hörn

Att publicera saker i media kan ha många skäl, men att inte publicera kan ha än fler. Bara en ideologiskt enkelriktad åsna ser mörkläggningar i varenda hörn, skriver Jack Werner.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Säg att en blogg avslöjade ett filmklipp där en högt uppsatt socialdemokrat eller moderat riksdagsledamot skrattar åt ett antisemitiskt skämt. Säg sedan att denna socialdemokrat eller moderat publicerade en kommentar till filmklippet på sin Facebooksida. Säg att politikern där skriver följande: ”Jag blev konfronterad av Aftonbladet med den här videon i mitt eget hem för ett par år sedan. De valde sedan att inte publicera videon.”

►LÄS MER: Jack Werner: Journalisterna måste vara bättre än sina googlande läsare

Det är mycket lätt att se vilken riktning detta tankeexperiment tar oss i. ”Aftonbladet mörkade socialdemokrathatet”, ”Regeringspolitiker hatade – blev inte avslöjad” och ”PK-media skyddar eliten” är rubriker man skulle kunna förvänta sig från en viss kategori bloggar och hemsidor på nätet. Vi har sett det gång på gång: när journalistiska och agendafria medier gör en viss sorts nyhetsvärdering tar de högerextrema och ofta fristående sverigedemokratiska opinionsbildarna på nätet alltid tillfället att beskriva det som sju sorters censur.

Men inte alltid. I förra veckan blev en händelse mycket lik mitt tankeexperiment ovan verklighet, när bloggen Inte rasist, men (IRM) publicerade ett filmklipp från 2011 där den sverigedemokratiska ekonomisk-politiske talesmannen och riksdagsledamoten Oscar Sjöstedt underhåller ett festsällskap. Några av hans dåvarande kollegor på ett slakteri var nazister, berättar han, och de sparkar på döda får och kallar dem ”Die Juden”. Sjöstedt och vännerna skrattar högt. Filmklippet fick stor spridning, och när Sjöstedt själv kommenterade det i en status på Facebook var formuleringen jag använde ovan som exempel den andra meningen i hans text.

►LÄS MER: Jack Werner: När vanliga människor blir symboler för all världens dumhet

Tystnaden som dånade kring Sjöstedts avslöjande om Aftonbladet talar sitt eget tydliga språk. De många sajter på nätet som mer eller mindre har som affärsidé att beskriva omvärlden som svenskfientlig och vardagen som en undergång har aldrig varit rädda att kalla saker ”mörkläggning” eller ”censur” – men var i det här fallet helt knäpptysta. De lyfter konsekvent fram detaljer som gynnar deras världsbild men blundar för de gapande hålen i resonemangen.

Varför Aftonbladet inte publicerade filmsnutten när de först hade den vet vi inte, men de hade säkert sina skäl. För några år sedan bedömdes kanske inte Oscar Sjöstedt som känd eller betydelsefull nog för att ett svartvitt klipp från en fest skulle ha nyhetsvärde. Eller så lyckades Sjöstedt förklara sig bra för Aftonbladet när de frågade. Eller så dök något annat upp och klippet föll i glömska. Att publicera kan ha många skäl, men att inte publicera kan ha än fler. Bara en ideologiskt enkelriktad åsna ser mörkläggningar i varenda hörn. Utom när det är SD som tjänar på den påhittade mörkläggningen, vill säga.

+ Alla författare och lyssnare som låter mig använda deras spökhistorier i min skräckpodd Creepypodden, nu senast Erik Kuokso och hans fantastiska historier från Norrbotten. En liten kulturskatt, åtminstone i mina ögon.

– Att Wikileaks mindre och mindre beter sig som den sanningssägande yttrandefrihetskämpe de var till en början, och mer och mer som Donald Trumps egen nyhetsbyrå.

Mer om Kolumn