Nöje

Benke gör dans om hemlösa barn

Fredrik "Benke" Rydman sätter upp föreställningen "Nötknäpparen". ARKIVBILD.
Fredrik "Benke" Rydman sätter upp föreställningen "Nötknäpparen". ARKIVBILD.

Efter dansnumret om flyktingar tar Fredrik "Benke" Rydman sig an temat hemlösa barn. Med balett och streetdance gör han "Nötknäpparen" till en gatusaga om dagens Europa.

Mitt i Eurovision Song Contests glitter och glam gjorde dansaren Fredrik Rydman ett hyllat dansinslag om flyktingar, "The grey people". Ett lika brännande dagsaktuellt tema kan man vänta sig i hans nya föreställning "Nötknäpparen" som sätts upp på Dansens Hus i Stockholm.

– För ett par år sedan fanns det knappt folk som tiggde här. Nu gör det det och vi reagerar knappt. Det gäller att hitta nya sätt att aktualisera ämnet, säger Fredrik Rydman, som fick sitt genombrott i dansgruppen Bounce.

Intresset är redan stort, över 23 000 biljetter har sålts.

Barn far illa

I Rydmans tolkning av "Nötknäpparen" följer vi flickan Clara som bor på en soptipp medan föräldrarna tigger i ett annat land. Historien handlar om barnets försök att få återse sin mamma och pappa.

Idén slog rot i Fredrik Rydman när han hörde på radio om ett tiggarpar som hade fått en nallebjörn.

– Jag undrade varför de hade blivit så glada, ville de inte ha pengar? Men det visade sig att de skulle skicka nallen till sitt barn som bodde på en soptipp. Jag blev väldigt berörd av det, säger han.

Som förälder tycker han att det är särskilt svårt med alla bilder på barn som nu far illa i Europa. Många blir avtrubbade men han hoppas att vi ska kunna se på varandra med medkänsla.

– Tiggarna är människor som också har barn, som de längtar efter. Därmed inte sagt att man måste skänka pengar. Men man måste se att de är människor.

Lekfull ton

Medan "The grey people" var ett allvarligt inslag i ett glättigt sammanhang har "Nötknäpparen" en mer positiv ton. Föreställningen är lekfull, framhåller Fredrik Rydman. Han ville skapa känslan av en magisk värld och handlingen är berättad ur ett barns ögon.

– Jag har försökt att inte begränsa mig i mitt vuxna seende. Allt är möjligt, det har varit min ledstjärna i processen.

Det avspeglas också i scenspråket, som är en salig blandning av balett, streetdance och modern dans. Musiken svänger från Tjajkovskij till nyskrivna låtar av bland andra Danny Saucedo och Anna Ternheim. Kontrasten är vad Fredrik Rydman lockas av.

– Genom att ge något oväntat sätter man på on-knappen hos folk. Det är min grej, jag vill alltid överraska.