Sport

Bergwall minns alla finalmål

"Hörru David, hur många finaler har du spelat?" Andreas Bergwall skojar med Villa-Lidköpings David Karlsson inför lördagens SM-final i bandy.
"Hörru David, hur många finaler har du spelat?" Andreas Bergwall skojar med Villa-Lidköpings David Karlsson inför lördagens SM-final i bandy.

Att spela en SM-final i bandy är ett minne för livet.Att spela åtta?– Jag minns faktiskt alla mål i alla dem, säger Andreas Bergwall inför sin nionde SM-final där Västerås möter Villa-Lidköping.

Eftersom man per definition inte kan lita på att en bandymålvakt har bra omdöme (då skulle hen inte bli bandymålvakt, liksom) så är det lika bra vi dubbelkollar.

TT: Vad minns du av SM-finalen 1999?

– Vi (Västerås) vann mot Falun med 3–2. Vi gjorde alla tre målen på hörna, det var tillknäppt spel. Vi tog oss till final efter att ha slagit ut Hammarby och Sandviken, de hade mött Motala och Edsbyn. Jag kommer också ihåg känslan när jag kom ut på löparbanorna utanför Studenternas för att värma upp. Hade man stannat och pratat med alla som hälsade hade jag stått kvar där än. Sen så knöt jag skridskorna för hårt, så fötterna domnade bort under nationalsången.

TT: Två år senare var det dags för ett nytt guld?

– Ja, 4–3 mot Hammarby. De hade 18 avslut i första halvleken, vi hade två. Men vi ledde med 2–1. Och jag minns Anders Östlings 2–1-mål. Sen så tog jag två frilägen av Jonas Claesson i första halvlek, och sånt hände inte ofta.

TT: 2002?

– Första finalförlusten, 4–8 mot Sandviken, och så minns jag att "Murren" (Magnus Muhrén), han är alltid med i mycket skit, gjorde mål på mig. Sen körde Patrik Södergren och Ted Andersson ihop riktigt rejält, och både försvann ett tag.

TT: 2006 spelade du i Hammarby.

– Ja. 2–6 mot Edsbyn. Vi fick tre mål bortdömda i första halvlek, så det var lite uppförsbacke. Två av dem felaktigt också. Jag kommer ihåg situationerna och att vi hade medvind i andra halvlek.

TT: 2007, ny match mot Edsbyn.

– Jag har inga bilder från den matchen, jag har heller inte velat se några tv-bilder efteråt. Men vi har 3–0 och Kalle Spjuth har chansen att göra 4–0. Jag tror jag ska ta 3–4-segermålet. Nej, den där glömmer jag gärna.

TT: Efter några säsonger i Ryssland kom du tillbaka till Hammarby. Vad minns du från finalen 2013?

– Det går inte att glömma den matchen. 38 500 på läktarna, jag ryser fortfarande i kroppen när jag tänker på den. Vi fick 4–0 snabbt och när Kalle Spjuth gjorde 5–3 känns det klart. Fantastisk stämning, det blir inte mer Champions League-fotboll än så. Första halvleken hade jag Hammarbyklacken i ryggen och det var ett sådant tryck att jag hade huvudvärk i halvtid.

TT: Och ny final, men för Västerås, 2014. 4–5-förlust mot Sandviken.

– Murren (Magnus Muhrén) gjorde två, men jag känner inte att jag borde ha tagit dem. På den första gick han runt mig och den andra var på hörna. Vi började jobba oss in igen, men vi var inte värda att vinna den. Saik var bättre än oss. Det var en turbulent säsong, vi låg under med 0–2 i matcher och 0–3 efter tolv minuter mot Vänersborg i kvartsfinalen. Det var så man redan stod och började tänka på hur man skulle förklara det fiaskot efteråt innan vi vände.

TT: Och så segern i fjol?

– Det kändes som att det skulle gå bra vid 5–2, men så blev vi lite passiva och så gjorde Erik Säfström två raka mål och det blev spännande. Men efter deras 4–5-mål avtog deras forcering, och de skapade märkligt nog inte så mycket efter det. Men det var en tuff match på tung is, spelarna där ute var trötta.

TT: Blir det en tionde SM-final?

– Det vet man inte. Men jag säger i vart fall inte att jag lägger av efter den här. Jag kör på i ett år till, så får vi se.