Kolumner Göran Greider

Bittra borgare saknar makten

GÖRAN GREIDER: När socialdemokratin förlorade regeringsmakten 1991 var det svåruthärdligt för de flesta socialdemokrater. Jag tror att många upplevde det som onaturligt att någon annan regerade än (S).

Sedan dess har partiet förlorat makten ytterligare en gång, 2006, samtidigt som socialdemokratin numera är en mycket svagare rörelse än förr och faktiskt inser det. Den värsta självgodheten är borta; jag tvivlar på att någon ledande socialdemokrat längre ser det som absolut självklart att det egna partiet är det enda som hör hemma vid makten. Partiet tvingas föra hälsosamma samtal med såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet.

Numera är det istället det de gamla Allianspartierna som går omkring och tjurar. Hösten 2014 gjorde borgerligheten sitt sämsta val sedan demokratin infördes men någon självrannsakan märktes inte. Snarare fick man intrycket av att dessa partier tyckte att det var konstigt att de inte skulle få fortsätta att regera.

De hade under åtta år vant sig vid att ha makten och göra som de ville. Och man ska komma ihåg att den borgerliga bitterheten över att inte inneha sin "rättmätiga makt" förmodligen är ännu större än vad Socialdemokraternas en gång var.

Det största maktnavet i det svenska samhället är ju egentligen inte politikernas makt – utan de ekonomiska makthavarnas. Till exempel i form av de 31 toppdirektörer som nyligen trädde fram i Saudifrågan. I sin tur har den ekonomiska eliten makten också över nästan all press så att den är liberal eller konservativ på ledarsidorna. Under åtta år låg den mesta samhällsmakten tryggt samlad i borgerlighetens händer. Och så plötsligt en dag var den borta.

Just nu förnims det starkt i svensk politik: De fyra borgerliga partierna är oerhört upprörda över att en rödgrön regering för – ja, rödgrön politik. De verkar inte tycka att det är okay att något sådant sker.

De fyra borgerliga partierna har ett slags nolltolerans mot allt som smakar fördelning från rika till fattiga. När rot-bidraget – som i allt väsentligt gått till höginkomsttagare i villa – minskas, ja då utbryter ett ramaskri. Eller när bortre patenten i sjukförsäkringen ska tas bort.

Kommer de borgerliga partiledarna att spräcka Decemberöverenskommelsen och stödja sig passivt på Sverigedemokraterna? Ingen vet. Men ibland känns det så. De tycks uppfatta det faktum att en rödgrön regering försöker bedriva rödgrön politik som stridande mot tingens naturliga ordning.

Bitterheten över det onaturliga i att de inte har makten är nu väldigt stor. Vad ska man säga om detta? Det är dålig stil. De borgerliga partiledarna är dåliga förlorare. Det är pinsamt. De uppför sig som de värsta betongsossarna en gång gjorde.

+ Såg äntligen brittiska filmen Pride. Tårar i ögonen av glädje när klass och hbtq når varandra.

-  Dansk socialdemokrati för nu en valkampanj som flörtar med främlingsfientliga krafter. Sorgligt.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset