Metro Debatt

Buffliga hockeyspelare förstör för oss skridskoåkare

Jag är tränare för en skridskoskola i Stockholm. Mina elever älskar att vara på isen. Tyvärr förstörs träningarna ofta av högljudda hockeyspelare som skjuter puckar i sargen och vägrar plocka undan efter sig – inte sällan påhejade av sina föräldrar, skriver Danielle Marand, skridskoåkare och tränare.

Jag är huvudtränare för en skridskoskola i Stockholm och har varit aktiv som åkare i flera föreningar så länge jag kan minnas. De senaste tre åren har jag noterat ett nytt fenomen, som inte liknar något jag varit med om tidigare.

Jag kan bara utgå från situationen i ishallen som vi tränar i. Men låt mig beskriva hur en skridskolektion oftast ser ut för mig och mina skridskokids.

► LÄS MER: "Föräldrar – det är ert fel att era barn beter sig som svin"

Ismaskinen spolar rent isen efter hockeyspelarna medan jag och mina elever gör oss redo för att snart få kliva på isen. Mina kids är fem år och uppåt. Varje vecka är de lika taggade på att få köra järnet. När is­maskinen är klar och innan någon får åka ut på isen åker jag fram till hockeymålen som hockeyspelarna så snällt varje gång lämnar kvar på isen. De är otympliga, men framför allt tar det tid av vår istid när jag varje lektion måste börja med att plocka undan. Därefter gör jag en säkerhetsrunda och känner på sargdörrarna så att de är stängda. Nio av tio gånger är de inte det.

Jag gör klartecken till mina kids när målen är bortkörda och sargdörrarna stängda. Vi delar upp oss i nybörjar- och fortsättningsklassen. Jag berättar, barnen lyssnar, jag visar, barnen tittar, de provar, ramlar, provar igen. 

Jag fick frågan hur jag kan vara så duktig på skridskor. Jag förklarade att det krävs många år av träning. Skridskoåkning är inte en lätt sport. Det är mycket teknik och svårt när man är ny, så det krävs full fokus och tystnad i ishallen. Medan vi övar, skjuter hockeyspelarna puckar i väggen i ishallen. Det stör. Väldigt mycket. Min röst blir en mimning på isen och det enda som hörs är puckslagen som ekar i väggen.

Om jag skulle ställa mig och skrika så högt jag kunde under en hockeyträning skulle jag inte ens höras, eftersom hockey ofta är en högljudd sport. Vad är det ni inte förstår när jag ber er sluta skjuta de där puckarna i väggen under en timme, en gång i veckan? Vi skridskoåkare har varken klubba eller puck, men vi behöver höra vad vi tänker. Barnen behöver höra vad jag säger och det gör de inte när det skjuts puckar så att det ekar i hela ishallen.

► LÄS MER: "Förbjud inte barnen att vinna matcher – porta föräldrarna i stället"

Det som gör mig oerhört besviken är er vuxnas roll i det hela. Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger. Därför frågar jag er: När jag precis bett ditt barn att sluta skjuta puckar, hur orkar du ens argumentera emot mig och därefter uppmuntra ditt barn att fortsätta skjuta? Vad uppnår du genom att förstöra för mina skridskokids?

Varje gång jag kommer till ishallen så vet jag att någonting kommer att ske. Jag har slutat undra OM något sker, jag tänker ”VAD kommer att hända i  dag”? Det gör mig oerhört ledsen men också arg. Det är inte mig ni skrämmer från isen, utan ni skrämmer våra barn. Barnen jag tränar kan vara framtidens hockeyproffs. Har ni tänkt på det?

Danielle Marand