Läsarhörnan Insändare

Burgarhajpen har spårat ur – det är bara påvra biffar med en air av svett

Det redan urvattnade konformistiska storstadslivet har i kulinariska hänseenden totalt spårat ur! Vem anser på fullaste allvar att hamburgaren förtjänar sina löjligt höga hästar, som får krögare att slå knut på sig för att göra den perfekta burgaren? Som beskrivs, jämförs och hyllas i spaltmetrar av ­somliga så kallade matskribenter. Så erbarmligt tråkigt med dessa malda biffar som serveras till ofta hutlösa priser i olika grader av slabbighet och en air av svett.

Personligen vägrar jag denna påvra barnrätt sedan länge, och har hårdnackat börjat refusera samtliga restauranger som har rätten på menyn överhuvudtaget. Oavsett nivå på lokus så är det bara olidliga variationer på ett redan urtrist tema.

Ingen stjärnkock i världen (burgare och hummer ­– så osannolikt dumt), Vasahipsters (med lika konformistisk publik, där slabbet fastnar i skägget och de rutiga skjortorna blir nedsmulade av de glutenfria surdegsbröden)­ eller dagis­hip­hoppare som hoppar på samma till synes oändliga tåg, kan hävda att deras hamburgare är annat än simpel bukfylla för depraverade män. Sportbarers låtsasamerikanska fettorgier är förstås etter värre/sämre.

Jag utropar hambugarens död! Och jag ser varmt fram emot de seriösare krögare som höjer blicken ovan denna minsta gemensamma nämnare i matlagningskonstens allra lägsta bastioner.

Tommy