Nyheter Världen Sverige

Calle, 30, hjälper gatubarn i Nepal: ”Fler riskerar hamna på gatan nu"

Calle Sundberg, 30, volontärarbetar i det jordbävningsdrabbade området i Nepal.
Calle Sundberg, 30, volontärarbetar i det jordbävningsdrabbade området i Nepal.

Redan innan jordbävningen levde tusentals barn på gatan i Nepal. När stora delar av landet nu står i ruiner är behovet av hjälp större än någonsin – och Socionomer utan gränser vädja nu om mer stöd till barnhemmen i det drabbade området. ”Fler barn löper nu risk att hamna på gatan eller i prostitution”, säger psykologen Calle Sundberg.

Privat

Calle och några av barnen på barnhemmet i Kathmandu. 

När jordbävningen slog till i Nepal befann sig svenske Calle Sundberg, 30, på safari tio mil väster om huvudstaden Kathmandu. Han beskriver det kraftiga skalvet – med en magnitud på 7,8 på richeterskalan – som att ”marken gled fritt i sidled fram och tillbaka”.

– Det var helt overkligt och jag kände mig otroligt liten. Jag har aldrig någonsin varit så rädd förut, säger Calle Sundberg till Metro.

Till vardags volontärjobbar Calle som psykolog på ett barnhem strax norr om huvudstaden Kathmandu. När han kom tillbaka till hemmet, som huserar omkring 20 barn, på söndagen förstod han vidden av vad som hade hänt. 

– Alla hade klarat sig bra och barnhemmet var okej, bortsett från en mur som hade fallit ner och en del skador på huset. Men alla var väldigt rädda och osäkra på vad som skulle hända sedan, i och med att efterskalven hela tiden fortsatte att komma. 

Fick sova utomhus

Katastrofen satt tydliga spår i vardagen på barnhemmet – efterskalven påminner ständigt om att faran kan vara nära. Och i en och en halv vecka efter jordbävningen tvingades alla barn och personal sova utomhus, eftersom man inte visste om byggnaden kunde rasa. 

– Vi har tältat på en skolgård men fick för ett par dagar sedan flytta tillbaka in i huset som nu har inspekterats av ingenjörer, säger Calle Sundberg, som berättar att stämningen i Nepal är god trots den enorma katastrof som landet fortfarande går igenom. 

– Det har varit ett otroligt frivilligt engagemang. Men många är fortfarande väldigt rädda och och det har varit mycket ryktesspridning, om allt från nya kraftigare skalv till sjukdomsutbrott. Jag tror att de rykten som sprids nu är en nästan lika stor mental påfrestning som själva jordbävningen. 

Trots att barnhemmet har klarat sig bra är behovet av mer personal nu stort. 

– Vi behöver kunna ge barnen extra tid och omtanke med med tanke på den stress som de har utsatts för. Och det är otroligt viktigt med fortsatt långsiktigt stöd, då fler barn, som en konsekvens av jordbävningen, nu riskerar att hamna på gatan eller i prostitution.

Behöver mer stöd

Calle jobbar för Föreningen Gatubarn i Nepal, som samarbetar med Socionomer utan gränser. Den svenska organisationen fokuserar på breda sociala insatser, som tar vid efter att det akuta räddningsarbetet vid olika katastrofer är avslutat. 

– När det akuta arbetet är avslutat är det väldigt viktigt att det kommer in välutbildad personal som kan stödja människor som befinner sig i en krissituation, säger Maria Hellenius, generalsekreterare för Socionomer utan gränser. 

Redan innan jordbävningen var Nepal ett trasigt land med tusentals barn som levde på gatan. När landet nu har slagits i bitar riskerar ännu fler barn att hamna i samma misär. Socionomer utan gränser vädjar nu därför till svenskarna om att skänka pengar så att man kan skicka ner mer personal till de två barnhemmen i Kathmandu. 

– Det är viktigt att komma ihåg att krisen kommer att fortsätta ett bra tag framöver. Vi har personal som är redo att åka ner inom 48 timmar, säger Maria Hellenius.