Metro Debatt

Cassandra M Klatzkow: Vi måste prata mer om kvinnors smärta

På måndag börjar internationella endometriosveckan. Endometrios är en gynekologisk sjukdom som finns hos 200 000 kvinnor i Sverige och leder till svåra smärtor. Det är helt orimligt att vården inte tar deras lidande på allvar, skriver Cassandra M Klatzkow, själv drabbad av sjukdomen.

Jag var 17 år första gången jag svimmade av smärta en morgon på tunnelbanan på väg till skolan. Fem år senare åkte jag i panik till akuten med de värsta magsmärtorna jag någonsin upplevt. Efter flera timmar av tester och möten med olika läkare upptäcktes att en så kallad chokladcysta på min ena äggstock hade spruckit. Läkaren sa att han misstänkte att jag hade endometrios och skickade hem mig med en broschyr. En månad senare opererades jag och mycket riktigt - de fann endometrios på flera av mina organ. Läkaren skrev ut p-piller och sa att jag inte borde vänta för länge med att skaffa barn.

Jag är en av 200 000 svenska kvinnor som lider av den kroniska sjukdomen endometrios. Det innebär att jag har väldigt ont i min kropp. Varje dag. Det innebär också att jag är extremt trött varje dag. En trötthet som jag aldrig kan sova bort. Min endometrios gör att jag måste behandla med hormoner som påverkar mitt humör, min personlighet, mitt utseende och mitt sexliv oerhört mycket.

När jag fick min diagnos kände jag först förtvivlan. Jag struntade i att hämta ut p-pillren på grund av mina tidigare dåliga erfarenheter av hormoner och gick därför obehandlad i flera år. Detta för att ingen läkare någonsin förklarade för mig att det är viktigt att jag behandlar endometriosen. Endometrios består av godartade cystbildningar som uppkommit på grund av att livmoderslemhinna runnit ut i buken i samband med mens. Och det var först när jag började läsa på om sjukdomen och blev medlem i olika forum på internet som jag förstod vikten av behandling och att stoppa menstruationen. Då kunde jag också börja pussla ihop mitt liv och koppla ihop mina smärtor och besvär med min sjukdom.

Jag förstod plötsligt varför jag hade varit stammis hos skolsköterskan från att jag fick min första mens vid 9 års ålder och i perioder tryckt i mig en hel karta Alvedon på en dag. Jag fattade varför jag lidit så oerhört mycket av huvudvärk, ryggvärk och mensvärk att jag många gånger inte kunnat ta mig ur sängen. Jag insåg varför jag så ofta hade kräkts av smärta när jag uträttade mina behov. Det klarnade för mig att mina smärtor inte var inbillade och att mina känslor inte varit orimliga. I tonåren klagade jag ofta över värken i min kropp för människor i min närhet. Till slut tröttnade de på mitt gnäll och kallade mig hypokondrisk och överkänslig. Jag började tänka att de förmodligen hade rätt. Varför skulle jag vara sjukare än någon annan? Mina vänner klagade ju aldrig lika mycket som jag. Och hur skulle de kunna veta? Ingen hade hört talas om endometrios och jag såg ju frisk ut.

Det är verkligen inte lätt att leva med endometrios. Men det är oerhört mycket lättare när man har en diagnos och därmed får klarhet i varför man mår så dåligt. Då kan man förhoppningsvis med hjälp av gynekolog hitta en behandling som hjälper en att bli blödningsfri och kanske till och med smärtfri.

Men trots att kunskapen ökar om sjukdomen är det fortfarande väldigt många unga tjejer som avfärdas när de söker vård. Därför är det livsviktigt att endometrios uppmärksammas. Ju mer vi pratar om sjukdomen desto större chans är det att unga tjejer vågar ta sig till läkare och kräva utredning för sina smärtor i samband med mens. Det kan förhoppningsvis spara dem flera år av värk, frånvaro från skola och arbetsliv, problem med relationer och sexliv samt förhindra att de i framtiden får svårigheter att bli gravida. Vi måste sluta normalisera att det gör ont att vara kvinna och börja ta kvinnors smärta på allvar.

Cassandra M Klatzkow

LÄS MER: Josefine, 28, fick diagnosen endometrios – efter tio år av smärta och magont