Metro Debatt

Därför åker jag till Sydafrika för att skjuta en antilop

Pontus Hammarlund och spåraren Sibusiso under en kudujakt i Östra Kapprovinsen i Sydafrika.
Pontus Hammarlund och spåraren Sibusiso under en kudujakt i Östra Kapprovinsen i Sydafrika.

Att jakt inte passar alla har jag stor respekt för, men det är farligt när man låter känslor styra istället för fakta. För det råder en utbredd missuppfattning om att jaktturism skulle vara ett hot mot Afrikas djurliv – när det i själva verket är precis tvärtom.

I dag är det få som ifrågasätter att viltkött både är det klimatsmartaste och mest etiska köttalternativ som finns. De flesta förstår också de bevarandemekanismer jakten har för djurlivet runt omkring oss. Tills man som jägare tar med sig bössan till Afrika vill säga. Detta trots att flera länder på den stora kontinenten ligger i framkant beträffande ekoturism – där jakten är en av de bärande hörnstenarna. 

► LÄS MER: "Jag bryr mig om djuren – därför är jag jägare"

Jag har precis kommit hem från en jaktreportageresa i södra Sydafrika där djurlivet sprudlade – vilket är ett resultat av att markägarna i området inte har låtit jordbruket och boskapsskötseln inkräkta på de vilda djurens livsviktiga förutsättningar. Faktum är att det aldrig funnits så mycket vilda djur i området och i resten av Sydafrika som det gör i dag. Allt tack vare jakten. 

Dessvärre har sammanblandningen mellan laglig jakt och olaglig tjuvjakt heller aldrig varit större än nu. Olyckligt eftersom den lagliga och reglerade jakten är den enskilt viktigaste bevarandemekanismen för Afrikas djurliv utanför nationalparkerna. För utanför dessa statligt beskyddade områden utgör vildmarkernas minskande ytor ett av de största hoten.

Men tack vare jaktturism har savannens djur återinförts i sitt rätta habitat och vildmarker bevaras. I länder som Sydafrika och Namibia fortsätter viltpopulationerna att öka i samma takt som jaktturismen. I Sydafrika har antalet jaktfarmer ökat från 5 000 till 10 000 på tio år. I Namibia bidrar jaktturismen till 2,3 procent av landets BNP.

I områden och länder där man förbjudit jakt är det däremot precis tvärtom. I Kenya, där all jakt förbjöds redan 1977, har mellan 40 och 90 procent av djurlivet försvunnit fram till i dag. Den alltmer utbredda boskapsskötseln utgör den främsta orsaken.

► LÄS MER: "Jakt kan vara lejonens räddning"

Ändå höjs nu röster, utan någon som helst förankring i fakta, som vill förbjuda import av afrikanska troféer till EU och USA. Skulle det bli verklighet kommer det slå hårt mot jaktturismen och Afrikas djurliv. Det är hög tid att inse att det finns ett liv utanför nationalparkerna. Där både människor, boskap och vilda djur samsas om ytan. Världsnaturfonden har insett detta. Organisationen har med framgång bedrivit ett jaktturismprojekt för att rädda den hotade bongoantilopen i Kamerun.

Men varför vänta tills en art är hotad? I Tanzania står 27 procent av landets yta under viltförvaltarnas/jägarnas beskydd. Till skillnad mot 14 procent som utgörs av nationalparker. Försvinner jaktturismen försvinner alltså de mekanismer som skyddar djurlivet på mer än en fjärdedel av landets yta.

Vi måste börja värdera den afrikanska kontinentens vilt på samma sätt som det svenska. För det är faktiskt ingen skillnad att fälla och äta det klimatsmarta köttet från en vanligt förekommande kuduantilop i Sydafrika mot att göra detsamma med en älg i Jämtland. Däremot är det nödvändigt – om Afrikas djurliv bortom de turisttäta nationalparkerna ska överleva.

Pontus Hammarlund