Metro Debatt

Därför duger inte ditt barn som det är

”Ett barn ska leka, inte fundera på sitt utseende eller om barnet duger eller ej” skriver Elin Pettersson.
”Ett barn ska leka, inte fundera på sitt utseende eller om barnet duger eller ej” skriver Elin Pettersson.

Jag köper en bikini utan axelband till min sexåring. Jag gör det och bekräftar samtidigt något annat – hon duger inte som hon är. Ett barn, skriver Elin Pettersson.

Det är 2016 och min sexåriga dotter ber mig köpa en bikini utan axelband. Hon drar ner ena sidan på tröjan för att jag ska förstå. Samtidigt står min tioåriga flicka framför spegeln och påklädningsproceduren är i full gång.

Olle Söder, professor i barnmedicin, skrev i Svenska dagbladet att puberteten gått ner i åldern, både fysiskt och socialt. Han betonar att en åttaåring är ett barn.

Och ett barn ska leka. Få gräs på knäna, sandig hårbotten och ha bus i blicken. Ett barn ska inte fundera på sitt utseende eller om barnet duger eller ej.

►LÄS MER: Fler artiklar om lyckade anorektiker är det sista vi behöver

Jag har mantrat samma godnattramsa i flera år: Vet du om att du är fantastisk? Vet du om att du duger som du är? Vet du om att jag älskar dig? Svaret är alltid ja.

Trots det, vill mitt barn som inte fått bröst än ha bikini. Mitt barn vill ha smink. Mitt barn vill ha magtröja. Nagellack och örhängen! 

Den enklaste och kortsiktiga vägen jag kan ta är att gå mina barn till mötes. Jag köper en bikini utan axelband till min sexåring utan bröst. Jag gör det och bekräftar samtidigt något annat – de duger inte som de är. Barn.

Vid frukosten petar jag själv i gröten. Det är ju andra dagen i ”Multi Super Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini”-utmaning 2016. Syftet med lunchens power walk är inte att jag antagit en hälsosam livsstil, utan att tappa kilon. Att bli smal till bikinisäsongen. På kvällen går den här osminkade pk-mysbyxmamman på dejt och helt plötsligt åker lager med smink och tajta fodral på för att täcka diverse ojämnheter på kroppen.

Flickorna ser på mig, undrar varför och säger "Mamma, du duger som du är".

►LÄS MER: Debatt: ”Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med”

Jag är en modell för mina barn. Jag säger till dem att "du får vara som du vill" medan jag visar "själv så duger jag ingenting till". 

Jag påstår att det är vi vuxna som är rädda för att vara operfekta. Att inte duga som vi är. 

Bilden av oss själva applicerar vi sedan till våra barn. Det är vi som väljer, utan vidare reflektion, utan att normkritiskt granska, att exploatera våra barn för våra skönhetsideal och samhällets normer.

Jag vill projicera min ångest på samhället och media. De som sprider och föder retuscherade skönhetsideal och ”jag duger inte som jag är”-ångest.

Jag vill lägga skulden på politikerna och skolan som saknar resurser. Jag vill ge skulden till dubbade program med ”hippa” amerikanska barn och barnklädesjättarna som tvingar mig att välja mellan bikini eller baddräkt till mitt barn.

Men det gör jag inte. Jag lägger skulden på mig själv.

►LÄS MER: Debatt: Jag har tvångsmatas med omöjliga ideal

Vi vuxna är skolade till att vara perfekta modeller. Vi ska jobba 7-16, vi ska ha vältränade och bruna kroppar, resa minst en gång per år till ett exotiskt land och dricka mojito med kulört paraply. Vi ska dessutom bry oss om miljön och göra vår egen lingonsylt. Jo, vi ska ha ett välordnat, städat boende med välskött trädgård och välputsad bil.

Lyckas vi inte med detta, är vi inte perfekta.

Så länge vi vuxna visar våra barn att det inte är okej att vara som man vill, tjänar ”du duger som du är”-tjat inte så mycket till. Våra älskade barn kommer jämföra sig med andra och vilja vara som du, som mig, som oss.

Nu till sommaren köper jag något som passar en sexåring och en tioåring. För mig finns inget ”jag får bada i vassen i år igen”. För är man som jag, ensam med två barn, då är man där. På stranden och i vattnet. Med bristningar på magen. Hängiga bröst. Med stor rumpa och dallrande lår. Utan vattenfast mascara och fixat hår.

Det är så jag som mamma till två barn ser ut. En perfekt operfekt modell till mina barn.

Elin Pettersson

Mer om Debatt