Metro Debatt

Därför häller jag blod över mig själv

Tidigare i veckan deltog Sofie Eklund i en protest, tillsammans med djurrättsorganisationerna PETA och AnimaNaturalis, mot tjurrusningen i Pamplona. Deltagarna hällde en hink fejkblod över sig.
Tidigare i veckan deltog Sofie Eklund i en protest, tillsammans med djurrättsorganisationerna PETA och AnimaNaturalis, mot tjurrusningen i Pamplona. Deltagarna hällde en hink fejkblod över sig.

Du har säkert sett bilder på tjurar som springer längs smala gator medan människor försöker undkomma dem. I dagarna inleds San Fermín-festivalen i Pamplona – och återigen kommer tjurar att plågas och dödas. Vi måste sätta stopp för tortyren, skriver djurrättsaktivisten Sofie Eklund.

Privat

Sofie Eklund.

Du kanske undrar varför jag häller fejkblod över mig själv på bilden. Nej, jag ska inte provspela för ännu en version av 70-talsskräckisen Carrie, även om "skräckshow" är ett bra namn för det jag protesterar mot: Pamplonas tjurrusning under San Fermín-festivalen.

Du har utan tvivel sett bilder från det ökända evenemanget där adrenalin-junkies klamrar sig fast vid räcken medan enorma tjurar springer förbi dem. För människorna är det bara ett spel, något att bocka av på "saker att prova"-listan. Men för tjurarna går dagen i skräckens tecken då de rusar en säker död till mötes i arenan. 

►LÄS MER: 100 hundar skulle bli uppätna – räddades av kvinna som köpte allihop

Natten innan rusningen hålls tjurarna i små, mörka rum, enligt djurrättsorganisationen PETA. Följande morgon tvingas de ut i bländande solljus. Medan de förvirrat snubblar runt, stöter människor till dem med elektriska pådrivare. Tjurarna försöker fly längs stadens smala gator.

Under vägens gång följs tjurarna av skrikande folkmassor som slår dem med olika objekt. I panik springer djuren så fort de kan, medan de halkar på stengatorna och krockar med byggnader då fler och fler högljudda människor visar sig. Vissa tjurar ramlar och bryter ben i ett desperat försök att undkomma kaoset.

Men mardrömmen tar inte slut där. Tjurrusningen är bara den första akten som leder upp till huvudevenemanget: tjurfäktningen. Efter att ha jagats in i arenan blir en ensam, utmattad tjur tvingad till att försvara sig mot upp till åtta män. De slår och stöter tjuren med dolkar, igen och igen, framför en jublande publik. När det sårade djuret är på gränsen till kollaps kommer matadoren in i arenan för det dödliga avslutet. Han hugger tjuren flera gånger med sitt svärd – men träffar ofta tjurens lungor av misstag. Tjuren drunknar i sitt eget blod medan han släpas ut ur arenan. 

Tjurfäktning är lyckligtvis en döende sport. Majoriteten av spanjorerna vill inte ha något med det att göra och delar av landet såsom Katalonien har förbjudit sporten. Även Spaniens statliga tv-nätverk RTVE vägrar att visa tjurfäktning, med motivationen att det är psykologiskt skadligt för barn att titta.

►LÄS MER: Lyssna på svenska folket – förbjud vilda djur på cirkus

Hur har då tjurfäktning överlevt? Den skamfulla industrin förlitar sig på miljoner i subventioner från EU – samt turister som reser till Pamplona för att närvara vid blodbadet. Många turister, troligen ovetandes om hur barbariskt eventet är, lägger tjurrusningen på agendan för sin Spaniensemester, samt – som mamma får jag kalla kårar – tar med sig barnen.

En sak är säker: om du reser till Pamplona för att delta i tjurrusningen, tar du även del i tjurarnas förlängda, smärtsamma och skräckfyllda död. Du finansierar direkt tortyren.

Att sätta stopp för tjurfäktning är ett svenskt ändamål lika mycket som ett spanskt. Nästa gång du planerar semester, gör tjurarna en tjänst och hoppa över tjurrusningen i Pamplona.

Sofie Eklund, 23 år 

Sjuksköterska, tvåbarnsmamma och djurrättsaktivist från Stockholm

Mer om Debatt