Läsarhörnan Insändare

Därför leker jag krig

Personerna på bilden har inget med texten att göra.
Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Tidsnummer: 240530.

På civiliska betyder det den 24:e, klockan 05:30. Antalet timmar sömn de senaste 48 timmarna är 3,5. Det har regnat hela natten och blåser ganska ordentligt, jag är påklädd med flera lager kläder men trots det så gör tröttheten att jag fryser.

Jag ser spöken i min mörkerkikare och funderar på vad jag egentligen ser. Jag oroar mig för hur mina soldater mår och ropar upp dem på radion en efter en för att höra mig för. De svarar att allt är okej, men jag vet att de är minst lika trötta som jag och fryser de också, men biter ihop.

Så varför gör de det? Varför står de här i mörker, kalla, frusna och trötta? Varför bär vi den tunga utrustning vi har på oss och varför leker vi krig? 

Jag kunde ha legat hemma i en varm säng med en arm som håller om mig och någon som andas lugnt bredvid mig, funderandes på att äta en lång skön lördagsfrukost.

För att jag leker krig!

Nej, jag leker inte. Jag övar för den uppgift som jag tror så starkt på. Uppgiften att försvara allt som vi i vårt land tar för givet. Yttrandefrihet, rätten att rösta, tryckfrihet, rätten att vara precis som man är utan att bli kränkt.

Jag tror så starkt på alla människors lika värde och rättigheter, oavsett om man tillhör en annan etnisk grupp, om man älskar någon av samma kön, har en annan religiös övertygelse eller något annat.

Jag är till och med beredd att riskera mitt liv för att försvara dessa personers oinskränkta rätt att få vara just det som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter proklamerar.

Jag är beredd att riskera mitt liv för att försvara just detta. Inget land är perfekt, men jag tycker att vi står oss ganska bra.

I andra världskriget fick 60 miljoner människor sätta livet till i ett vansinne som mänskligheten aldrig tidigare skådat. Etniska grupper mördades på det mest horribla, systematiska sätt, något man inte ens kan få ihop i sina värsta mardrömmar.

Jag står här, kall, frusen och trött, för att jag, tillsammans med 40 000 andra medlemmar av Sveriges försvarsmakt, tänker se till att detta aldrig kan hända igen. Att vi aldrig hamnar i krig.

Det yttersta målet är att kunna montera ner hela försvaret och göra min tjänst onödig, men till dess kommer jag att stå där just för din skull. För att försvara just din rätt till liv och frihet att leva som du vill.

Vårda den rättigheten. Det finns de som kämpar för den.