Kolumner

Därför ska du inte sprida obekräftade uppgifter vid allvarliga händelser

När allvarliga händelser äger rum fylls internet av obekräftade uppgifter. Det är viktigt att påminna om varför det kan vara så farligt att peka ut personer som ännu inte dömts för brott.

Den 15 april 2013 sprängs två bomber vid den 117:e Boston marathon-tävlingen. Tre personer dog och ungefär 264 skadades i terrordådet.

Dagarna efter dådet var sociala medier fyllda av spekulationer. På Reddit, 4chan, Facebook och Twitter flödade teorierna. Det gick så långt att specifika underforum på Reddit startade för att driva på sökandet efter mördaren.

Snabbt hade en persons namn börjat trenda på Twitter: Sunil Tripathi, en 22-årig universitetsstudent som varit försvunnen sedan en månad tillbaka. Även andra namn dök upp i flödena, och snart var flera oskyldiga personer utpekade som terrorbombare och fick sina Facebookkonton och personuppgifter utlagda för hela världen att se.

Drygt en vecka senare hittas Sunil Tripathi liggande död i Provedence river, fyra dagar efter det att de verkliga terrorbombarna hittats. Dödsorsaken var självmord. En enorm smärta för hans familj, som redan innan fått stänga Facebooksidan de använt för att hitta sin försvunna son eftersom kommentarsfälten flödade av anklagelser honom.

► LÄS MER: Nej, det verkar inte som att ett fackeltåg mot rasism kommer äga rum i Västerås

I kölvattnet av dubbelmordet på Ikea skedde samma sak på sociala medier, tveksamma ”nyhetssajter” och internetforum. Precis som de gjorde efter trippelmordet i Uddevalla, Sturebymordet och otaliga andra svenska kriminalfall. Facebookprofiler, personuppgifter och adresser läggs upp för allmän beskådan och oskyldiga personer finner sig själva utpekade som mördare.

Samma mekanismer ser vi också vid internationella händelser. Bara timmar efter att minst 84 personer dödades i Nice den 14 juli cirkulerade rykten om eventuella gärningsmän och eventuella motiv. I vissa fall spreds uppgifter som var rent falska, som att Eiffeltornet skulle ha börjat brinna och att ett gisslandrama ägt rum. 

Det finns en anledning till att vi journalister är försiktiga med att rapportera information om pågående mordutredningar. Det är inte för att vi är PK och det är inte för att vi vill gömma ”sanningen”. Det är för vi inte vill skada människor som inte är dömda, människor som kanske till och med är helt oskyldiga. Människor som kan ha oroliga anhöriga som drabbas hårt av felaktiga uppgifter. Det finns otaliga människor som fått sina liv förstörda på grund av felaktiga publiceringar, uthängningar och rykten. Jag vill inte bidra till att det blir fler.

► LÄS MER: Nej, ryska forskare har inte kommit på ett sätt att göra mörk hy ljus

Jag förstår att människor vill spekulera, och att människor snabbt delar uppgifter om potentiella gärningspersoner – särskilt om de kan användas i politiska syften. Detta oavsett om det är vänsterpartister, moderater eller rasister som kan dra nytta av ryktesspridningen.

Men det man alltid ska ha i åtanke när man spontant delar uppgifter och påståenden, som Sandvikenkvinnan som hängde ut en busschaufför på Facebook, är att en person alltid är oskyldig fram tills dess att hen är dömd och att en person som avtjänat sitt straff just har avtjänat sitt straff. Men också att en person som dömts av Internet sällan eller aldrig kommer att bli fri igen.

► LÄS MER: Räkneexempel om invandrares bidrag ett "hopkok"

Mer om Brott