Metro Debatt

Dags ifrågasätta MP:s anspråk på att vara ett anti-rasistiskt parti

Partiets underlåtande att komma till Hersis undsättning är ännu ett skäl att för afrosvenskar att ifrågasätta partiets anspråk på att vara ett anti-rasistiskt parti, öppet för rasminoriteter, skriver Kitimbwa Sabuni.
Partiets underlåtande att komma till Hersis undsättning är ännu ett skäl att för afrosvenskar att ifrågasätta partiets anspråk på att vara ett anti-rasistiskt parti, öppet för rasminoriteter, skriver Kitimbwa Sabuni.

Är det en tillfällighet att mediernas berättelse om ”den maktmissbrukande afrikanen” i Spånga-Tensta så snabbt fått fäste eller landade den hos en redan afrofobiskt programmerad allmänhet? För oss som betraktar Awad Hersi-gate utifrån är det svårt att bedöma sanningshalten och allvaret i hans påstådda synder, men den fullständiga frånvaron av ett annat ett narrativ är skrämmande, skriver Kitimbwa Sabuni.

Vi är många afrosvenskar som med oro följt hur Awad Hersi (MP), ordföranden i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, behandlats av sina politiska motståndare, en enig press och sitt eget parti. Han beskylls för maktmissbruk av anonyma tidigare anställda i stadsdelsförvaltningen som enligt Dagens Nyheter inte längre ”stått ut”. I samma artikel uppger vice ordföranden i nämnden, Ole-Jörgen Persson (M), att stadsdelsnämnden vid flera tillfällen försökt ”utbilda” Awadi Hersi i hur arbetet i en stadsdelsförvaltning går till men att de insatserna inte har förändrat något.

►LÄS MER: Genom att förminska oss slipper ni diskutera strukturella problem

Är det en tillfällighet att mediernas berättelse om ”den maktmissbrukande afrikanen” i Spånga-Tensta så snabbt fått fäste eller landade den hos en redan afrofobiskt programmerad allmänhet? Perssons uttalande om hur de trots sina ansträngningar misslyckats med att utbilda Hersi om demokratins gång i stadsdelsförvaltningen för tankarna till det rasistiska Hollywoodpekoralet ”The Last King of Scotland” där en konstant svettig Forest Whitaker porträtterar den ugandiske ledaren Idi Amin. Whitaker spelar mot en fiktiv karaktär i form av en vit brittisk pojkspoling som genomgående förser Idi Amin med moralkakor och råd om hur han ska styra allt från Uganda till sitt eget liv. Givetvis biter inget på den afrikanske diktatorn som sjunker allt längre ner i despotism trots den vita mannens goda inflytande. Vithetforskaren Robin DiAngelo beskriver i artikeln White Fragility (Vit ömtålighet) vita människors obekvämlighet med skildringar av icke-vita människor som inte är stereotypiska. Med den insikten förstår man varför den här märkliga filmen blev en kassasuccé och att Whitaker belönades med en Oscar av den notoriskt vita Oscarsjuryn. En mer stereotypisk skildring än den om en svart man i behov av vit uppfostran kan man knappast tänka sig.

Därför var det befriande att läsa en artikel i lokaltidningen Vi i Tensta med en annan berättelse i fallet Awad Hersi. Där får för första gången andra – möjligen icke-vita – röster bland de anställda komma till tals och fram träder berättelsen om en ”häxjakt” mot en afrosvensk politiker som aldrig getts en chans. ”Det är en grupp etniska svenskar från Spånga som ligger bakom den här kampanjen. Oavsett partitillhörighet så är de plötsligt överens”, säger en tjänsteman.

►LÄS MER: Debatt: SVT, ni är historielösa och cyniska

För oss som betraktar Awad Hersi-gate utifrån är det svårt att bedöma sanningshalten och allvaret i hans påstådda synder, men den fullständiga frånvaron av ett annat ett narrativ är skrämmande. Det finns en acceptans i Sverige för att kvinnor i politiken möter olika former av motstånd, som bland annat Mona Sahlin och Maud Olofsson vittnat om. Men idén att en afrosvensk politiker skulle möta motstånd av ett vitt etablissemang som inte vill dela med sig av makten kan inte kontempleras annat än i en lokaltidning.

Även Miljöpartiet har skäl till självrannsakan. Partiets underlåtande att komma till Hersis undsättning är ännu ett skäl att för afrosvenskar att ifrågasätta partiets anspråk på att vara ett anti-rasistiskt parti, öppet för rasminoriteter. Minnet är fortfarande färskt av hur en afrosvensk kvinna nekades jobbet som pressekreterare åt utbildningsminister Gustav Fridolin efter att hon bedömts som en säkerhetsrisk på grund av en skuld hos Kronofogden. Samtidigt bedömdes en narkotikadömd vit man som lämplig för anställning. Hur än Miljöpartiet väljer att lösa frågan om Awad Hersi kommer de att lära sig att i längden kan man inte både äta kakan och ha kvar den.

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund