Sport

Dahlkvist slutade lyssna – blev bra

Lisa Dahlkvist på träningsarenan Nieuwerkerk.
Lisa Dahlkvist på träningsarenan Nieuwerkerk.

Lisa Dahlkvist och Pia Sundhages gemensamma fotbollsresa har inte varit problemfri.Efter flera år på bänken är "Dala" nu given i startelvan när Sverige jagar en OS-plats.– Jag är väldigt stolt över att jag orkade hänga i, säger Dahlkvist.

VM 2011 var Lisa Dahlkvist en av de bästa spelarna i det svenska landslaget som bärgade ett brons. Hon var också en startspelare under OS 2012. Men sedan hände något.

– Det var ju när Pia kom in som jag inte fick spela längre. Så det var väl att hon inte tyckte om min spelstil och tycket att andra spelare var bättre, konstaterar Dahlkvist.

– Hon ville ju börja forma sitt landslag med sin filosofi och då passade inte jag in. När man är på bänken så lyssnar man väldigt mycket på direktiven och blir kanske lite låst. Och då låste det sig ännu mer.

"Skiter i det här"

Det verkade bli en sån där karriär som aldrig riktigt tog fart. Dahlkvist som värvats till Tyresö som en stjärna flyttade via en sejour i Norge hem till Örebro. Och så hände något. Igen.

I stället för att lyssna på alla tränare började Dahlkvist att lyssna på sig själv. Hon slutade att försöka spela fotboll på något annat sätt än det hon själv gillade och var bra på.

– När jag var på bänken mycket så kände jag väl till slut att nej, nu skiter jag i vad som händer, nu kör jag mitt race.

Och med det kom också resultaten. Plötsligt hörde hårdsatsande storklubben PSG av sig och flytten till Frankrike har gett mycket.

Ska skjuta

– För mig är det mer ett äventyr och ett bevis för att jag är en fotbollsspelare som håller den klassen och den nivån.

Även i landslaget är 29-åringen tillbaka i startelvan. Mot Norge i OS-kvalet i Rotterdam har Dahlkvist sin plats på det svenska tremannamittfältet, och har direktiven att försöka ta sig fram i banan för att avlossa sitt tunga skott mot Norges orutinerade målvakt Cecilie Fiskerstrand.

– När man får förtroendet från Pia och får starta så är det klart att det är lättare att bara kunna spela på sin känsla och på sitt sätt. Då blir det väldigt enkelt.