Nyheter Sverige

Daniel, 29, har diabetes: ”Man kan äta en liter glass utan problem”

Daniel Ekbladh fick veta att han hade diabetes för tio år sedan, han vill inte at sjukdomen ska styra hans liv men säger att han har mycket ångest för komplikationer som kan komma i framtiden och tycker att han inte äter "bra nog".
Daniel Ekbladh fick veta att han hade diabetes för tio år sedan, han vill inte at sjukdomen ska styra hans liv men säger att han har mycket ångest för komplikationer som kan komma i framtiden och tycker att han inte äter "bra nog".

Daniel Ekbladh, 29, tänker hela tiden på mängden mat han ätit. Eftersom han har diabetes är det viktigt att insulin och blodsocker ligger på en bra nivå. ”Jag tänker hela tiden att jag kan äta bättre. Och det blir aldrig bra nog”, säger han till Metro.

När Daniel Ekbladh var utbytesstudent i USA för tio år sedan fick han diagnosen diabetes typ-1. För att sköta diabetesen då var han tvungen att gå upp klockan 07 varje morgon för att ta en spruta långverkande insulin.  

– Förr var det så att när jag fick diabetes satte läkarna på behandlingen klockan 07 och en klockan 19. Då var jag väldigt styrd, att jag alltid måste äta klockan 12. Det var väldigt schemalagt. Men det är en gammal metod för att handskas med diabetes, säger han. 

Sedan tre år tillbaka har han en insulinpump som han fäster på armarna eller magen. Med hjälp av handkontroll matar han in antalet kolhydrater han fått i sig. Pumpen hjälper honom sen med uträkningen till insulinheter och skickar sen in dosen i hans kropp. Så fort han äter något så matar han in kolhydraterna i pumpkontrollen. 

– Min relation till mat är att jag skulle kunna vara mer disciplinerad, att jag inte äter glass eller vetebullar. Men jag gör det ändå. Mycket av mina blodvärden är självförvållande, säger han. 

LÄS MER: Christinas dotter kan äta ihjäl sig: Varje dag är en kamp mot kylskåpet

Det finns olika kostråd för personer med diabetes och det som funkar för Daniel är att hålla koll på kolhydraterna. 

– Därför finns det de som förespråkar lchf och det är ett konfliktläge om vad som är rätt och fel. Men jag äter kolhydrater. Och jag tycker samtidigt att jag ständigt borde äta färre kolhydrater eller att jag ska bli bättre på att räkna kolhydrater för då kan jag dosera insulin. 

Han har alltid med sig en lista över hur många kolhydrater maten han äter motsvarar. 

– En kronisk sjukdom gör att man blir van och mer eller mindre fokuserad. Till exempel på lunchen så gissar jag att det är 30 gram kolhydrater som jag ätit men så är det 50 egentligen. Så då blir det för lågt insulin och så blir jag trött. 

Att få insulinkänningar, när blodsockret är för lågt, är något han lärt sig att hantera. 

– Mina anhöriga blir mer nojiga än jag. Jag har kört bil med känning och har fått stanna och äta. Och jag har suttit i möten när jag fått känning och då har jag ätit 6-7 frukter. När mötet var slut låg det ett berg av skal framför mig. 

Motionen på träningscykeln har hjälpt honom att få stabilare blodsocker. 

– Jag vet att när jag motionerar blir min kropp känslig för insulin. Jag ställer ner pumpen, jag säger till den att den ska jobba på 50 procent lägre än normalt för jag ska cykla i tre timmar.

LÄS MER: Hedda lärde sig äta när hon var sex: Det var jättejobbigt 

I bland när han sitter på cykeln får han en känning. Så han har alltid med sig ”jättemycket mat”. För att få upp blodsockret är snabba kolhydrater, ”skitmat” som Daniel säger, jättebra. 

– När man får lågt blodsocker får man munchies, man kan äta en liter glass utan problem. Men det är också rätt fantastiskt. 

Men diabetesen styr inte hans liv numer på samma sätt som i början.
– För mig och för andra som har diabetes är det inte längre det medicinska så jobbigt. Man kan ta en spruta i bilen och prata i telefon samtidigt. Men ångesten är vetskapen att saker och ting kan bli värre i framtiden. Jag har inte haft så många komplikationer utan för mig har det länge varit en psykiskt ångest hur man tar hand om sin kropp. Man kan aldrig ta hand om den bra nog. 

Mer om Hälsa