Kolumner

De arga männens hetsande mot kvinnor är motbjudande

Metros debattredaktör Pontus Ahlkvist.
Metros debattredaktör Pontus Ahlkvist.

Att få sin världsbild ifrågasatt kan vara jobbigt. Fråga bara George Costanza, världens tredje bästa sitcomkaraktär genom tiderna, enligt brittiska Shortlist (bästa, enligt mig). I ett avsnitt av tv-serien Seinfeld ber han sin vän Elaine att fråga honom vad som helst, för att bevisa att han inte är lättstött. När Elaine efter viss tvekan svarar att George är ”extremt försiktig med pengar” blir George så förbannad att han nästan börjar gråta av kränkthet. ”I’M CHEAP? YOU THINK I’M CHEAP?!”

I veckan har två av Metro Debatts publiceringar föranlett reaktioner av samma amplitud, fast utan comic relief. I båda fallen har det rört sig om unga kvinnor som berättar om sina erfarenheter av att vara just kvinna. Det kan vara killar som snackar för mycket, kommenterar och klämmer på tjejers kroppar, blir förbannade för att en ensam tjej väljer att byta trottoar när hon möter en kille i mörkret på vägen hem från Ica. Det manliga raseriet har inte låtit vänta på sig. Män, män och åter män, som bagatelliserar och hånar kvinnors rädsla och ilska. ”Inte alla män!” ”Män blir också överfallna!” ”Män är lika rädda för kvinnor som tvärtom!” ”Alla män våldtar inte!” Nej – har någon påstått det?

► LÄS MER: "Killar – vi har inte bett er kommentera våra bröst och celluliter"

I vissa mäns huvud tycks världen vara en plats där det inte finns en enda orättvisa som inte är precis lika besvärande för män som för kvinnor, inte en enda oförrätt som inte begås mot män lika ofta som mot kvinnor. Mönstret är tydligt. Det förorättade, aggressiva kommentariatet dyker upp varje gång en kvinna har fräckheten att kritisera män i grupp. Ibland spårar det ur fullständigt med rena hot, inte sällan om sexuellt våld.

När ens övertygelser sätts under lupp är det lätt att hamna i försvarsställning. Det är i någon mån mänskligt. Då kan det vara bra att ta ett djupt andetag och sätta reptilhjärnan i viloläge. Det står var och en fritt att tycka att män är lika utsatta i samhället som kvinnor. För mig är det en svårbegriplig analys, men vi har åsiktsfrihet i Sverige. Att kränka och hetsa mot kvinnor är en annan femma. Det är bara motbjudande.

► LÄS MER: "Du okände man som skriker på mig – hur vet jag om du vill våldta mig?"

Jag tänker på författaren Elena Ferrante och hennes storslagna romansvit om det postfascistiska Italien. Handlingen i Ferrantes böcker kretsar kring två kvinnors uppväxt i ett fattigt kvarter i Neapel. Med den segregerade staden som fond berättar hon om Elena och Lila, bästa vänner som försöker överleva i en värld där männen styr allt. Det är en historia om vänskap, men också om kvinnlig solidaritet. Något jag kan tänka mig behövs för att kvinnor ska stå ut med all skit.

Pontus Ahlkvist

Debattredaktör