Hälsa Nyheter

De fick cancer mitt i livet: "Min ena bröstvårta började blöda"

Karin Nilsson (här med sonen Elliot, 1 år), Veronica Waller och Eva Pettersson drabbades alla tre av bröstcancer tidigt i livet.
Karin Nilsson (här med sonen Elliot, 1 år), Veronica Waller och Eva Pettersson drabbades alla tre av bröstcancer tidigt i livet.

Karin var 29, Veronica 41 och Eva 30 när bröstcancern vände upp och ner på tillvaron. I dag mår de bra, men sjukdomen släpper aldrig greppet helt – och att drabbas tidigt i livet kan vara extra hårt.

Karin Nilsson, 36.

Eva Pettersson, 37.

Veronica Waller, 47

Karin Nilsson, Veronica Waller och Eva Pettersson fick alla det livsomvälvande beskedet mitt i brinnande karriär och familjeliv.

Hur var det att få beskedet?

Karin: ”Jag hade hittat en knöl i bröstet, men det tog ett tag innan jag fick beskedet. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag visste inte ens att man kunde få bröstcancer när man var så ung.”

►LÄS MER: Jeanine, 30, fick bröstcancer när hon var gravid

Veronica:
”Min ena bröstvårta började blöda, ett sår som aldrig ville läka. Själv tänkte jag aldrig tanken att det skulle kunna vara cancer och jag fick också lugnande besked i början, dock visade en biopsi att det trots allt var malignt. Det var en känslomässig berg- och dalbana innan beskedet verkligen kom.”

Eva: ”Jag minns att jag hittade en knöl själv och gick till vårdcentralen och fick ett lugnande besked. Tiden gick, knölen växte och till slut gjorde det verkligen ont och jag ville ta bort den. Först när jag åkte in för operation fick jag veta att det faktiskt var cancer jag hade. Då rämnade allt, jag hörde vad kirurgen sa, men det gick inte att ta in rent känslomässigt.” 

Att leva med cancer i så unga år, hur tror ni att det skiljer sig från att få sjukdomen som äldre?

Veronica: ”Jag minns framför allt när jag gick på yoga med äldre kvinnor som också hade cancer. De var i pensionsåldern och glada för tiden de hade kvar, de var färdiga med småbarn och karriär. Jag hade en dotter och halva arbetslivet kvar och kunde inte relatera alls. Att ha cancer som ung är på så sätt en helt annan sjukdom.”

►LÄS MER: Lennart: Visste inte att jag kunde få bröstcancer

Eva:
”Det är så många andra frågor, som barn och familj. Sedan är det fertiliteten. Efter första gången jag blev diagnostiserad med cancer hade jag och min man bestämt att vi skulle skynda oss att skaffa barn innan jag var tvungen att operera bort äggstockarna på grund av en genförändring jag har. Men så kom återfallet, vilket skulle leda till ytterligare fem år med medicin. Då tog vi tillsammans med läkarna beslutet att inte skaffa barn. Det var en väldigt stor sorg för mig som drömt om att bli mamma.” 

Karin: ”Jag tänker på en sak som dejting och hur man pratar om bröstcancer i sådana situationer. Själv var jag på några dejter, men berättade aldrig för någon förrän jag träffade han som blev min man. Jag var så fruktansvärt nervös och rädd att han skulle tycka att jag inte var värd kattskit. Yngre människor tenderar att vara mer ytliga, men han tog det helt perfekt. Eftersom jag blev så skör hade jag inte råd att ta in någon halvdan i mitt liv. Jag är glad att jag hittade honom.”

►LÄS MER: Nathalie, 27, är döende i cancer: ”Jag kan inte sluta leva”

Ni har gått igenom en livsförändrande och hemsk sjukdom. Så här i backspegeln, har det fört något gott med sig?

Eva: ”Jag upptäckte hur många fantastiska människor jag hade omkring mig, det har känts fint och har nog stärkt våra relationer.” 

Veronica: ”Jag avslutade mitt arbete som konsult då min stresshantering blivit mycket sämre efter behandlingarna. Eftersom jag alltid varit intresserad av friskvård gick jag in på det spåret, och nu jobbar jag med rehabilitering för andra cancerpatienter. Så i dag jobbar jag med något jag själv mår mycket bättre av!”

Karin: "Jag har alltid varit den duktiga flickan. Jag har lärt mig att jag inte behöver vara duktig och bäst hela tiden. Det är okej att vara svag."

►LÄS MER: Ted samlade in 120 000 till vännen – cancersjuka Susanna får sitt drömkök