Kolumner Jack Werner

De röstade på Trump för att han är den enda tegelsten de har

Jag röstade på Donald Trump. Jag är oftast en vit man, 45 år eller äldre, bosatt på landet eller i förorterna, men jag är också en vit kvinna och faktiskt många fler latinos än någon kunde föreställa sig.

Jag röstade på Donald Trump. Jag är oftast en vit man, 45 år eller äldre, bosatt på landet eller i förorterna, men jag är också en vit kvinna och faktiskt många fler latinos än någon kunde föreställa sig. Jag är i vissa fall rasistisk, sexistisk och hatisk. Men jag är också en vanlig hemmafru i Winthrop Harbor, Illinois (6 700 invånare), en pensionär i Dubuque, Iowa (58 000 invånare) eller en egenföretagare i Youngstown, Pennsylvania (400 invånare). Jag lämnade aldrig den lilla bygd där jag föddes, men har med stigande oro följt landets utveckling som den utmålats i Facebookflöden och på bloggar. Jag röstade på Donald Trump, inte bara för att jag, som du kanske tänker, är arbetslös, fattig, dum eller rasist – utan ibland för han var den enda tegelsten jag hade.

LÄS MER: Jack Werner: Bara en enkelriktad åsna ser censur i varje hörn 
 
Tegelstensliknelsen har jag lånat av David Wong på Cracked.com, som i en artikel beskriver känslan av att vara bortglömd och föraktad av innerstädernas elit. För oss som lever utanför de självtillräckliga och fnysande innerstädernas elit, som tycker tidningarna för ofta skriver gråtfärdigt trams om könsneutrala badrum och för sällan uppmärksammar problem jag själv funderar över, är Trump en tegelsten inkastad genom fönsterrutan: ”hör ni mig nu då, era rövhål?” Visst har Trump sagt en del dumheter, det vet jag, men min förhoppning är att han åtminstone ska få till en förändring. Jag tar, som Salena Zito formulerar det Trump på allvar, men inte bokstavligt. Skälet att ni är så upprörda är för att ni gör tvärtom.

Könsneutrala badrum tycker jag för övrigt är trams. Mycket eftersom jag själv inte ser behovet av det, utan tycker det inkräktar på de badrum jag själv vill gå på. Varför ska jag plötsligt få ett badrum mindre, och vad är det egentligen för speciellt med de som ska få ta över badrummet? På samma sätt kan jag vara en av de som bor i en liten stad som knappt har några invandrare alls, och ändå hata dem, eftersom jag läst så mycket på Facebook om hur de förstör vårt land och inte sett något som motbevisat det. Varför ska de få komma hit och ta del av min välfärd? Andrev Walden förklarar det med att "för de som är vana vid privilegier känns jämlikhet som förtryck”, och säger att han tycker att ”det finns skäl att umgås med tanken på att deras ångest och oro kan vara på riktigt. Hur orimlig den än är.”

LÄS MER: Jack Werner: Journalisterna måste vara bättre än sina googlande läsare 

Jag är en av de som blivit van vid att bli borttagen av mina utflyttade gamla vänner på Facebook för vad jag tycker. Genom att ta avstånd från mig befäster de sina ställningar som upplysta, för att citera språkvetaren Linnea Hanell. Men nu kan de inte ta bort mig längre. ”Amerika har inte förändrats sedan i måndags, men nu kan inte längre en del av Amerika förneka vad som pågår”, som Quinn Norton säger. Du hann inte lyssna på mig, än mindre prata med mig, innan jag röstade på Donald Trump. Låt mig fråga: vad tror du jag kommer rösta på i Sverige 2018? Och med det i åtanke, skulle du vilja prata med mig innan dess?

+ Snöovädret onsdagen den 9 november infriade verkligen eftervaldagens postapokalyptiska karaktär, och ibland kan det vara lite lyxigt att verkligen sjunka ner i en stämning som man kunde göra då.

– Så länge man slipper åka buss.

Mer om Kolumn