Kolumner Johan Norberg

Den blöta svenska kommunalfilten tar död på allt som är roligt

”Så fort vi varit där drog dom undan sofforna och började dansa igen”, berättade en frustrerad polis. Så kunde det bara inte hålla på. Det var mitten av 1990-talet och polisen trakasserade ravefester. Av något skäl ville ungdomarna på legendariska Docklands dansa hela natten, vilket tydde på verklighetsflykt och knark. Gång på gång upplöste kravallpolis med hundar festerna och kastade ut svettiga tonåringar i vinterkylan medan de på brutala och förödmjukande vis undersöktes för drogbruk. 

”Vi satsade för mycket på buller och bång” mot rejvare som var ”väldigt idealistiska och trevliga”, medgav chefen för polisens Ravekommission många år senare. ”Så det känns ju trist om vi har dödat en hel klubbkultur.” Men så funkar moralpaniken. Först efteråt ser vi att de som slet sönder samhället inte var de som bara ville dansa och ha kul, utan de som med våld hindrade dem.

Nu vill upptågsmakarna dansa igen. Till helgen skulle Docklands återuppstå för ett nonstop 20-årsjubileum i dagarna tre. Men i skrivande stund ser det inte ut att bli av. Efter månader av hårt arbete och förberedelser stoppas Docklands igen. Efter tre påkostade ljudmätningar har de bevisat att musiken inte stör, men Nacka kommun vill ändå inte låta dem ha öppet efter tre på natten, ”vilket vi tycker är ganska sent”, som den kommunala förnyelsedirektören säger i P1:s Studio Ett. Det blir tydligen stimmigt med 2 000 hemvändande gäster i ett bostadsområde.

Så det stökar mindre att skicka hem dessa 2 000 vid samma klockslag mitt i natten, än att låta dem troppa av under en längre period? När programledaren ställer frågan fnissar förnyelsedirektören överraskat. Hon vet inte varför de säger stopp visar det sig – ”jag är inte jurist och kan inte detaljerna i det där” – men det är så andra kommuner brukar göra.

Den här gången är det inte buller och bång, kravallutrustning och batonger, det är bara ordning och reda, portföljer och blanketter. Och här någonstans finns väl förklaringen till varför Sverige blir ett så pastöriserat och vakuumförpackat samhälle, hur mycket energi och talang det än finns här. För där vår överhet tror att det värsta som kan hända är oväsen, överservering, skörlevnad och dans utan tillstånd vet andra städer att det värsta som finns är uttråkningsdöden. De välkomnar det galna och excentriska och det är därför vi dras dit. Svenska system är i stället anpassade för det normala, morgonpigga och mediokra och då är allt annat ett oroselement.

Varför måste ni lägga er blöta kommunalfilt av tristess och slätstrukenhet över alla som vill göra något annorlunda? ”Jag vet inte, jag är inte jurist, men det är så kommuner brukar göra.” Precis. Och så undrar de varför många unga känner ett behov av verklighetsflykt.

+ Ashbury Heights nya album. ”The looking glass society” är kompetent synthpop som jag gärna dansar till hela natten.

- Statistikförnekarna. Medier rapporterar att det dödliga våldet minskar. Då blir twittermobben rasande på budbärarna, för det hotar dess förvissning att mer invandring ger mer brott.