Kolumner Evyn Redar

Den moderna feminismen är inget för mig

Jag kan inte annat än att småskratta åt den nya feministiska rörelsen. Inte för att den på något sätt är rolig, mer för att den gjort och gör så mycket narr av mig som människa.

Det var inte länge sedan feminismen började hylla frispråkiga tjejer.

Miley Cyrus gjorde revolt och gick från en söt liten Disneystjärna till att tända en joint öppet på musikgalan VMA. Iggy Azalea tog sig an den mansdominerade genren hiphop och började twerka på scen. Och Taylor Swift sjöng en låt om hur hon inte bryr sig om skitsnack och bara gör sin grej. Detta är en trend som jag även tydligt kan se i Sverige. Det finns tjejer som skriker, tjejer som svär, tjejer som spottar och tar plats på ett sätt som aldrig tidigare varit tillåtet för dem. De klär sig i utmanande kläder och lägger upp sexiga selfies på Instagram samtidigt som de tydligt visar att de äger sin egen sexualitet. De hyllas för sin vägran att vara tysta. De använder sig av språk och uttryck som anses vara aggressiva. Det pratas om dem i morgonsoffor och i nöjespaneler. De erbjuds roliga jobb. De ses som förebilder och inspirationer för den nya generationen. De är helt enkelt banbrytande på ett sätt ingen tidigare varit. De är en produkt av den nya feminismen.

► LÄS MER: Evyn Redar: "Vi pratar inte om kärlek där jag bor"

Men för vem är denna feminism egentligen ny?

Att vara frispråkig och vulgär har alltid varit en vardag i mitt och många av mina vänners liv. Vi är uppväxta i områden där nya språk utvecklats, språk som aldrig passat in i finrummen. Att twerka och att dansa dancehall har varit en vardagsrutin. Att ta plats när vi kliver in i rum har varit en självklarhet. Trots att vi alltså är självklara exempel på den nya feminismen har vi alltid blivit bemötta med negativitet. Vi utestängs ur feministiska rum för att vår feminism anses vara problematisk. Vi får höra att vi går rakt in i den patriarkala fällan när vi bär sexiga klänningar eller rakar våra ben. Vi får höra att vi borde behärska oss, dämpa oss och lugna ner oss.

Så, för vem är denna feminism egentligen ny?

Det är ett faktum att feminismen har exkluderat, valt att osynliggöra och till och med problematiserat olika beteenden, för att sedan hylla dem så fort de anammas av en vit person. Jag snackar om att vita tjejer använder sig av uttryck som vi skapat, beteenden som vi format, musik som vi utvecklat och stilar som vi burit i flera år. Alla dessa saker har satt käppar i hjulet för oss hur länge som helst. I dag kan vi liksom inte göra annat än att luta oss tillbaka och se på hur samma saker nu är anledningen till varför vissa vita tjejer blir hyllade och uppmärksammade. Hur dessa beteenden är anledningen till att frispråkiga vita tjejer anses vara inspirationer.

Den nya feminismen behöver gå en kurs i intersektionalitet så de kan fatta att jag inte kan bli inspirerad av något jag själv har skapat.

+ Myriam-Bella Ghaimbare (@ghaimbaress på Twitter) som skrev en fantastisk tråd om detta på Twitter och därför gav mig inspiration att skriva min kolumn.

- Allt hat som Gina Dirawi fått efter att SVT gick ut med att hon skulle vara julvärd. Sen när har vi någonsin brytt oss om vad julvärden har får religiös tro? NEVER!