Kolumner Rickard Söderberg

Det är aldrig för sent att ändra sig, kära rasister

Jag vet allt om att vara i otakt med den rådande tidsandan. När jag sminkade mig i mellanstadiet var jag före min tid, och när jag tog på min nitpimpade jeansväst idag var jag hopplöst efter. Så jag tror jag möjligen anar något om hur ni har det, kära rasister. När samhället samlar sig för att dansa med människor i nöd, måste det vara plågsamt frustrerande att försöka bibehålla er marschtakt. Helt enkelt för att ni är en sisådär 75 år efter er tid.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: Vi måste riva murar i stället för att klä våra hjärtan i taggtråd

Men ni behöver inte skämmas över att ni haft fel, för också solen har sina fläckar. Förra veckan försökte jag hänga upp en tavla med en stor spik i en tegelvägg, fastän min make hävdade att vi behövde slagborr. Tavlan ramlade ner. Och halva väggen med den. Han hade rätt. Jag hade fel. Och det är okej att erkänna.

Att vilja resa murar och måla världen i moll genom att mota medmänniskor mot en säker död är själva kvintessensen av att ha fel, och det är hög tid att lämna detta sjunkande skepp av åsiktsskit.

Rara rabulister: Släpp rancune och rasande raptus. Rata viljan att ramadan ska ramponeras, medan rashygien är comme-il-faut - det är okej att erkänna ert misstag. Vi kommer inte att döma er. Tvärtom. När ni säger: "fuck alltså, jag var så sjukt lost, förlåt" kommer frustrationens tyngd att släppa från ert bröst och ni kommer möta en kärlek ni inte trott är möjlig.

Och under #HelaSverigeSkramlar skrek sig en handfull styvnackade murbyggare hesa för att kalla oss andra PK-maffian. Och ja. Om PK innebär att sprida kärlek, riva gränser och sträcka ut hjälpande händer - då är det den enda maffia jag någonsin vill tillhöra! Och ni är välkomna hit. We have cookies. Ta chansen att vidga era sinnen. Jag vet numera hur en slagborr fungerar, och ni har ett gyllene tillfälle att emancipera er från misantropin och migrera in i empatins multiversum. Vi väntar här med öppna armar. För det är nämligen så man gör med någon som flyr från mörker och elände. Det är det första vi kommer lära er när ni glider in på vår strand i era odugliga livsfarkoster.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: Apokalypsen flåsar oss i nacken – och vi har bara oss själva att skylla

Och innan någon går bärsärk är jag tvingad till några få förekommanden. För nä. Jag håller inte våldsbejakande religionsuttryck bakom ryggen. Nope. Jag är ingen extremist. Näpp. Jag tror inte att alla SD-röstare bär på en Darth Vadersk ondska, bara för att den råkar vara relativt överrepresenterad bland deras förtroendevalda. De som finns kvar vill säga, och inte blivit politiska vildar. Och nix. Jag tycker inte att vi ska skita i att hjälpa där. Tvärtom. Jag tycker det är vår välsignade skyldighet att använda vårt överflöd för att bidra till en lite mer kärleksfull och varm värld både här och där. Mest överallt faktiskt.

Och lever vi inte kärleksfullt med varandra på denna lilla planet i ett oändligt universums ytterkant, dör vi i motsatsen. Den världen vill jag inte leva i. Eller dö i.

+ Skönheten i alliterationer.

- Människor som skickar dödshot för att de inte fattat att SAOL finns på nätet.