Kolumner Evyn Redar

Det är sjukt att tonåringar tycker att de är fula bara för att de inte är vita

I veckan satt jag som vanligt inne på Instagram och skrollade. Plötsligt dyker det upp en söt bild på en tonåring jag känner. Men till skillnad från hennes vanliga bildbeskrivningar som oftast brukar vara något kärlekscitat, som jag antar att hon letat upp på internet, så fanns där en text om påtvingat självhat. Under bilden där man såg hennes mörka, frissiga och lockiga hår så hade hon skrivit en lång text om hur hon önskade sig ett annat utseende. Under hennes Instagrambild fanns en text om vithetsnormen.

”Jag har själv alltid tyckt att jag är skitful på grund av hur jag ser ut. För att jag har bruna ögon, brunt hår och brun hy.” 

► LÄS MER: Evyn Redar: "För vem gäller egentligen närhetsprincipen?"

Vi har länge pratat om vithetsnormen och vissa fall känns den uttjatad. Det pratas mycket om representationen i modebranschen och hur vita kroppar oftast hyllas som vackra samtidigt som icke-vita kroppar anses vulgära eller fula. På senare tid har det skapats separatistiska forum där man aktivt försöker bryta ner alla vita ideal. Det hålls panelsamtal om hur normer som dessa påverkar unga och tidningar startar med syfte att ändra på bilden av vad som är vackert. Men trots detta ständiga prat om just vithetsnormen så är den fortfarande synlig och mycket närvarande. På appen Snapchat kan man lägga på ett filter som ger en en snygg och smal näsa, detta kallas skönhetsfiltret. Och contouring inom smink, som blivit riktigt populärt, går helt ut på att ta fram vita drag som man egentligen inte har. 

”Jag har alltid önskat att jag var vit, eftersom det är det som anses vara fint och attraktivt i detta samhälle.”

Jag läser igenom hennes text och fylls av en tyngd i hjärtat. Själv var jag elva år när jag för första gången plockade fram pincetten och rakhyveln för att göra mig av med den opassande behåringen mina kurdiska gener gett mig. Med opassande menar jag att mitt utseende aldrig gick förbi okommenterat i omklädningsrummet på gymnastiken. Elva år var vi, jag och mina klasskompisar, ändå var de redan väl medvetna om att mina tjocka ögonbryn inte var något vackert eller något man ville ha. Jag minns väl hur jag hatade mina föräldrar för att jag ärvt detta från dem. Var kan så unga tjejer ha lärt sig om skönhetsnormer, kan man fråga sig. Jag skulle personligen säga att ansvaret för att en elvaåring har självhatande tankar kring sina medfödda gener ligger hos alla som inte aktivt jobbar emot det.

► LÄS MER: Evyn Redar: "Jag är tyvärr ingen 'cool girl'"

”Jag ville bara säga att det är fett jobbigt att anses vara ful bara för att man inte är vit.”

Diskussionen kring vithetsnormen må vara uttjatad i mångas öron, men detta är enbart hos den som inte drabbas. Så länge ett barn uttrycker självhat på grund av normen är diskussionen mer än relevant. Avslutningsvis vill jag rikta mig till de föräldrar som inte behöver sitta med sitt gråtande barn och förklara hur det är okej att se olika ut – vad hade du gjort om ditt barn hatade dig för de gener du gett hen? 

+ Seinabo Sey som öppet kritiserade alla tidningar som inte presenterade mångfald och representation på sina omslag.

- Hela Panama-grejen som än en gång bevisar att de som har de bäst ställt vill ha ännu mer, samtidigt som småbarn dör på våra hav när de försöker fly för att få chansen att leva ett humant liv.