Kolumner Lisa Magnusson

Det gäller att le och säga ja till allt

I framtiden kommer robotarna att ta över jobben, sägs det. Kanske stämmer det. Men om man ser till hur arbetsmarknaden ser ut redan nu, år 2015, så är väl de flesta människor redan robotar? I alla fall i bemärkelsen att allt färre har råd med annat än att le och säga ja till allt.

Det gäller förstås framför allt de arbetslösa, de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”.

Expressens debattsida slog Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen, nyligen larm om att dagens unga inte är tillräckligt ”tacksamma”. Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”.

Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (FP) blev dock inspirerad och fyllde i: Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”. I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör.

Arbetslösa bör vara tacksamma, le och säga ja till allt, det är sedan gammalt. Samma sak gäller outtalat de allt fler som har osäkra jobb – timmar, vikariat, projekt, frilans med mera – där anställningsintervjun liksom aldrig tar slut. På sistone har den där regeln även börjat omfatta folk med helt vanliga jobb.
I en jämställd relation hade ju den ena parten aldrig fått för sig att förbjuda den andra att röka, såsom sju av tio kommuner gjort med sin personal. Eller kontrollerat att den andra tränade minst två gånger i veckan, som Kalmar Vatten.

Eller tvingat den andra att delta i en stafett, som det stora it-företaget Altea. "Folk sprang, simmade, cyklade, körde rullstol, åkte rullskidor, inlines i 360 mil. Vid varje start fanns [HR-chefen] Magnus Sallbring med starttuta och supermegafon”, rapporterar sajten Ingenjörsnytt.
Normalt skulle sådant definieras som en misshandelsrelation.

Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. Den lär inga framtidsrobotar i världen kunna förändra.

+ Längtar redan till hösten. För då har filmen Suffragette, om kvinnorättsrörelsen, premiär. Trailer finns redan på YouTube.

- Enligt Tota Ram Yadav, minister i den indiska delstaten Uttar Pradeshs regering, finns inte våldtäkt, för det går inte att ha sex med någon som inte vill, så våldtäkt är bara något kvinnor har hittat på. Hur var det nu igen, har feminismen gått för långt?