Kolumner Göran Greider

Det går inte att komma åt klassorättvisor med normpolitik

Nina Björk har skrivit en bok om revolutionären Rosa Luxemburg, som mördades i januari 1919 i Berlin för sin politiska övertygelses skull. Hon skildrar en av förra seklets viktigaste tänkare och drömmare, skriver Göran Greider.
Nina Björk har skrivit en bok om revolutionären Rosa Luxemburg, som mördades i januari 1919 i Berlin för sin politiska övertygelses skull. Hon skildrar en av förra seklets viktigaste tänkare och drömmare, skriver Göran Greider.

Om några hundra arbetare sparkas från ett stort företag kan de inte vända sig till någon diskrimineringsombudsman med sina klagomål. De har ingen juridisk rätt på sin sida. De har ju behandlats just efter den princip som råder i det kapitalistiska systemet: Behövs de inte får de sparken, skriver Göran Greider.

På Bokmässan i Göteborg förra veckan samtalade jag med och intervjuade författaren Nina Björk vid några tillfällen. Hon har skrivit en rätt fantastisk bok om revolutionären Rosa Luxemburg, som mördades i januari 1919 i Berlin för sin politiska övertygelses skull. Hon var jude, född i Polen, men kom att bli aktiv i Tyskland där hon blev en av tidens ledande socialdemokrater. När det tyska socialdemokratiska partiet röstade för krigsanslag sensommaren 1914 och alltså ställde upp på den chauvinism som skulle ta livet av miljoner människor, blev hon förtvivlad: Hela hennes föreställningsvärld rasade. Hon såg den värld, som hon trodde var redo för ett socialistiskt uppvaknade, störta ner i nationalismens och krigshysterins avgrunder.

►LÄS MER: Göran Greider: Dags att släppa ut luften ur Sverigedemokraterna

Nina Björk skildrar en av förra seklets viktigaste tänkare och drömmare. Men hennes bok återupprättar framförallt ordet klass och återger det dess centrala roll. Rosa Luxemburg var inte intresserad av att diskutera sin etniska härkomst eller sitt kön. Idag är det naturligtvis lätt att se att en radikal teori om samhället som saknar feminismen som en av sina grundpelare inte håller. Men det var något annat som intresserade henne: Det kapitalistiska systemet och vägen ut ur det. Nina Björk ägnar många boksidor åt att förklara varför kapitalism inte fungerar utan att arbetare exploateras. Och hon visar effektivt på hur kraftlös så kallad normkritik eller identitetspolitik är för att förstå hur detta system fungerar.

En svart person eller en homosexuell person som i Sverige diskrimineras av en arbetsgivare kan vända sig till diskrimineringsombudsmannen och klaga och alla inser att det är moraliskt rätt att göra det. Men om några hundra arbetare sparkas från ett stort företag kan de inte vända sig till någon diskrimineringsombudsman med sina klagomål. De har ingen juridisk rätt på sin sida. De har ju behandlats just efter den princip som råder i det kapitalistiska systemet: Behövs de inte får de sparken. Punkt slut. Det går kort sagt inte att komma åt klassorättvisorna med det som kallas normpolitik, antidiskrimineringslagar eller identitetspolitik. Klassförtryck existerar helt enkelt så länge kapitalism existerar.

►LÄS MER: Göran Greider: Vården lider av besparingsprogram – och något måste ske nu

Rosa Luxemburg såg idealen svikas av den arbetarrörelse hon tillhörde. Men den där drömmen om global solidaritet mellan arbetare i alla länder, oavsett hudfärg eller kön, förblir det viktigaste idealet.

Det finns mycket att invända mot Nina Björks bok om Rosa Luxemburg, den är i grunden exempelvis oerhört romantisk, för att inte säga revolutionsromantisk. Men när Nina Björk skildrar Rosa Luxemburgs liv, öde och världsbild ger hon liv åt det som idag överallt saknas: antikapitalism.

+ Ska snart läsa Bruce Springsteens självbiografi, som tycks vara något av en amerikansk arbetarroman om frigörelse.

- Nattfrosten kom och tog alla de vackra dahliorna. Jag borde ha plockat dem tidigare.

Mer om Kolumn