Kolumner Johan Norberg

Det växer brunt ogräs i utkanten av den borgerliga rabatten

Om man sporadiskt följer främlingsfientliga röster på nätet är man lite avtrubbad vid det här laget, men den här veckan slog knäppometern ändå i taket. Det märkliga var inte att Dagens Nyheters Niklas Orrenius två gånger på ett år knackade på hos pseudonymen Julia Caesar, en ledande invandringsfientlig skribent. Som varje god journalist ville han låta henne kommentera innan han skrev om hennes roll i den miljön.

Det märkliga var inte heller att hon vägrade, påstod sig vara förföljd av DN och svarade med att hänga ut hans privata telefonnummer. Det passar in i hennes konspiratoriska världsbild. Den telefonkö av mordhotare som omedelbart väntade Orrenius kunde man också förvänta sig om man visste i vilka kretsar Caesar är mest populär.

Många journalister har reagerat på det som hände sen. Den borgerliga skribenten Marika Formgren tog Caesar i försvar och uppmanade till bojkott av DN eller ”krig” som hon kallade det. I det kriget förlitade hon sig på ”invandringskritisk alternativmedia”. Det är noterbart i sig. Formgren är en tung skribent som ofta publicerats på borgerliga ledarsidor och i tidskrifter som Axess och Neo. I den senare har hon suttit i redaktionsrådet.

Men vem som helst får väl bojkotta vad som helst. Det motbjudande är att de vapenbröder Formgren hoppas på inte bara är de Sverigedemokraterna närstående sajterna Samtiden och Avpixlat, utan också de som har koppling till vit makt-miljön och till rasism, som Motpol, Nya Tider och Fria Tider.

Hur radikala de är? På tok för radikala även för Sverigedemokraterna – Mattias Karlsson, SD:s gruppledare i riksdagen, har beskrivit Fria Tider som ”neofascistiska” och Motpol som ”direkt demokratiföraktande, rasistisk och antisemitisk”.

Självklart ger detta näring till debatten om huruvida borgerliga ledarsidor normaliserar invandringsfientlighet. Jag tillhör dem som har kritiserat deras antiliberala vändning, men anklagelser om att de blivit bruna har jag sett som billig propaganda. Men nu måste de själva fråga sig om det inte har vuxit ogräs i utkanten av deras rabatter.

Detta handlar inte om integrationsproblem eller volymfrågor, utan om att öppet liera sig med vit makt-krafter. Då finns inga nyanser, inga ursäkter och inga medelvägar. Den som trampar i en brun sörja på gatan och påstår att det inte stinker har inte ett pålitligt luktsinne.

Jag hade väntat mig besvikelse och bestörtning från dem som publicerat Formgren. Jag hade fel. Formgren lämnade Neos redaktionsråd för att tidningen inte skulle skadas, men på Twitter avfärdar Neos chefredaktör Paulina Neuding all kritik mot Formgren och hennes armkrok med rasister: ”Marika Formgren är en uppskattad medlem av vårt redaktionsråd”. Historien lär oss att vi inte lär någonting av historien.

+ Café Delantina. Lycka är att varje morgon kunna gå till ett café som med glad min fyller ens termos med kaffe medan köket hemma är inplastat och nere för räkning.

- Aningslöshet om tillväxtmarknader. Aningslösheten hos de som tror att Kinakrisen är över för att börsen i väst studsade tillbaka. Kanske är det bara slutet på början.

Artikeln har blivit ändrad 2 september klockan 20.50.