Sport Sport-topp

Diamantbollen till Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl fick ta emot Diamantbollen för andra året i rad.Hon har lärt sig att avskärma sig från den mesta sortens kritik, men hyllningarna nu har OS-hjälten tagit åt sig av.– Jag känner mig respekterad. Och faktiskt omtyckt, säger 33-åringen till TT.

I år får Hedvig Lindahl utmärkelsen framför allt för det hon tillsammans med det svenska landslaget lyckades med i Rio, varifrån de kom hem med ett OS-silver.

– Det krävs ett bra lag för att bli en bra målvakt. Tack till hela damlandslaget. Det här priset delar jag med hela laget. Jag är otroligt glad, men det är ett pris som kunde ha gått till väldigt många, säger hon i tacktalet på scenen.

På presskonferensen efteråt berättar hon om hur känslorna svallade över på scenen, när hon pratade om sin hustru Sabine Willms.

– Jag var rätt så lugn där faktiskt, jag blir ju så känslosam. Men när jag nämnde Sabine så blev det lite mycket. Det var faktiskt inte helt lätt beslut att åka till Rio överhuvud taget med all zika-hysteri som var, och Sabine är gravid, säger Lindahl.

Men Hedvig Lindahl åkte. Allt gick bra. Riktigt bra. Målvakten från Marmorbyn utanför Katrineholm blev stor hjälte för Sverige som på vägen fram till OS-finalen slog ut både USA och Brasilien på straffar.

USA starkaste minnet

För målvakten själv är det starkaste OS-minnet utan tvekan det ena av straffdramerna:

– Det mot USA. Det var så otroligt mycket känslor i det avgörande ögonblicket. Stadion bara kokade, och vi hade publiken på vår sida. Det var som skrivet i stjärnorna att det var vi som skulle gå vidare där, säger Lindahl.

I Chelsea-målvaktens ögon slår det alltså högre än avgörandet mot Brasilien, som ändå innebar en plats i finalen.

– Ja, det krävdes nog större insats från oss alla då (mot USA). Men det är häftigt hur vi vinner mot Brasilien, efter att de slagit oss med 5–1 i gruppen, och de har hela Maracanã med sig.

"Var nere och vände"

Men Hedvig Lindahl har också haft tyngre år, och hon har lärt sig att inte ta åt sig för mycket av det som skrivs och sägs om henne.

TT: Hur mycket märker du av att du är uppskattad nu?

– Jag är ganska bra på att avskärma mig generellt om det skulle vara negativt. Men det har ändå sipprat igenom att jag är respekterad. Jag känner mig respekterad, och faktiskt omtyckt.

Det var framför allt efter semifinalförlusten mot Japan i VM 2011 som kritiska röster höjdes. Men det var också det som senare blev vändpunkten som ledde fram till den Lindahl som är kvällens drottning på galan.

– Det var en jävla dålig match mot Japan. Men alla de andra matcherna är jag jäkligt stolt över och jag vet vilken del jag har i det där bronset. Men det gick liksom helt obemärkt förbi och det ledde till lite breakdown, säger Lindahl och fortsätter:

– Och när man väl bryter ihop och börjar om så tror jag det leder till något väldigt bra. När man har varit nere och vänt liksom.

Bra miljöombyte

Från 2013 har det pekat uppåt igen. Och ännu bättre blev det efter att flytten inför säsongen 2015 gick till England och Chelsea.

– Jag hade ju varit i Sverige i 100 år kändes det som. Nog var jag sugen innan men av olika anledningar blev jag kvar i Sverige. Ny miljö, nya tankar, ny tränare, det gör att man utvecklas. Jag tycker att jag har lärt mig mycket rent tekniskt som målvakt.

Innan Diamantbollen delades ut fick Lindahl även ta emot priset som årets bästa målvakt.

– Jag är faktiskt otroligt stolt att få ett sånt här pris för jag känner att det kommer spännande målvaktstalanger i Sverige, och jag måste verkligen ligga i framkant och utvecklas hela tiden.