Kolumner Cissi Wallin

Ditt ego väger aldrig tyngre än ditt barns välmående

CISSI WALLIN: Jag skäms å era vägnar. Alla ni mammor och pappor som bryter upp och använder barnen som vapen. Som utpressning, som maktmedel, som pjäser i ett jävligt fult och smutsigt spel.

Tror vi alla vet i alla fall ett sånt fall. Kanske i vår direkta närhet, kanske i periferin av vänskapskretsen. Där en skilsmässa eller separation med barn i bilden blir sådär ovärdig och geggig. Vuxna människor som innan verkat hyfsat reko, som plötsligt förvandlats till pubertala bråkmakare utan konsekvenstänk.

Som min kompis syster vars ex alltid "glömmer" att packa med deras gemensamma son rena träningskläder när pappaveckan är över. Eller som min bekant vars barn ständigt får höra mamma snacka skit om pappa inför dem och tycks göra allt för att svartmåla.

Och ungarna lider. Och känner skam, och ansvar för att "fixa". Det är ingen direkt beteendevetarhemlis eller för den delen kärnfysisk slutsats att barn som bollas mellan två föräldrar (med eventuellt nya partners), där de vuxna ständigt tycks söka konflikter med varann, känner sig mer stressade än andra barn. Att de oftare känner skuld. Det är ju verkligen orimligt - mellanstadiebarn som går runt och har ont i magen över att behöva "välja sida".

När jag var liten fick ofta mina kompisar vars föräldrar separerade välja vem de helst ville bo hos. Höjden av icke-pedagogisk och relativt traumatiserande tankevurpa? Tiderna förändras, men jag förundras fortfarande över hur illa många vuxna med barn sköter sina uppbrott och skilsmässor.

Och statistiken bekräftar. Sedan 2005 har antalet så kallade vårdnadsmål som går till domstol fördubblats. Dubbelt så många svenska föräldrar som tydligen inte kan komma överens för barnets bästa genom att ptja... sätta sig ner vid varsin sida av ett bord och prata med varann? Skulle ju dessutom spara en hel del skattemedel.

Fattar såklart helt om man har ett obehagligt ex som skulle kunna skada en själv och barnet. Men det är en annan vinkel. Nu snackar jag om hyfsat ordinära päron med för mycket prestige för sitt eget bästa.

På den här fronten inspireras jag av morsan. När vi var små så bjöd hon även in exmannen tillika brorsans pappa till jul och andra högtider. Inte för att hon tyckte det var så förbannat trevligt, utan för sin sons skull. Om jag och min sons pappa någon gång separerar kommer jag försöka göra allt för att inte bli den där bitterhäxan som straffar och spelar fulspel med vårt barn som schackpjäs.

Ens stolta och sårade ego väger aldrig tyngre än barnets välmående och trygghet. Det är så pinsamt alltihop. Och jag skäms å era vägnar efter att ha följt en hel drös vårnadstvister och "vanliga uppbrott" med barn som krigsmedel. Skärp er för bövelen! Kamma till er och svälj stoltheten.

+ Snart sommarlov!

- Att mängder av svenska barn som är mitt i en kaosigt familjesituation mår ännu sämre när skolan tar en paus.