Kolumner

Ditt osmakliga skämt gör våldtäkt till vardag

Jävla slampa. Och med det menar jag att jag inte helt håller med om en grej du sa. 

Han kanske bara tycker om dig. Ta det som en komplimang. Och med det menar jag att du inte själv får bestämma hur och när någon tar på dig. 

Det var ju hon som raggade upp honom. Och med det menar jag att ett nej är en förhandlingsfråga och ett ja är ett bindande kontrakt. 

You’ll be sayin’ no no no no no, when it’s really yeah yeah yeah. Och med det menar jag att Destiny’s Child ständigt utforskade idéer om genus och strukturer över feta remixbeats.

LÄS MER: Efter övergreppet: De sa att jag skulle ”tänka på hans familj”

Och så en bild på en halvnaken tjej som frågar om du vill ligga eftersom hon bor så nära dig. Och så en rubrik om en våldtäktsman som fått tre veckors fängelse. Och så en viral video om en kille som drar upp tjejers kjolar och skrattar.

Hur många saker hör vi varje dag på bussen eller jobbet eller i skolan, eller läser i flödet, eller ser på tv, som direkt eller indirekt lär oss om vem som är ett riktigt offer, vad det är att vara kvinna eller slampa eller hora eller fitta eller cock tease eller en riktig man? Ett ständigt svagt bakgrundsbrus av påminnelser, som man knappt ens hör eller reflekterar över längre. Som att bo nära tågräls.

Men man kan få tinnitus lite i taget också. Eller urholka stenen. Eller någon annan jäkla trött metafor för det som händer: Att språket omkring oss hela tiden nöter in vad som händer (framför allt) kvinnor som beter sig fel. Som anmäler, som inte anmäler, som inte mår tillräckligt dåligt efteråt, som inte är tillräckligt försiktig – eller som är fånig för att hon är uppmärksam, orolig, säger ifrån. 

En klantig kommentar, ett osmakligt skämt, en sunkig annons, kanske inte gör så mycket mer än skapar taskig stämning i stunden. Men när de blir många och blir vardag blir de också en sanning. Samhällets attityder till våldtäkt och övergrepp förändras, tack och lov, men att vi är överens om att Våldtäkt Är Fel betyder inte att vi är överens om vad som är en våldtäkt och vad fel betyder. Eller vems fel felet är.

LÄS MER: Debatt: Till alla män – ni måste stå upp för era systrar

För att gå tillbaka till tågmetaforen: Vi kan faktiskt sätta upp bullerplank. Eller uppfinna tystare tåg. Vi kan bestämma att vi inte accepterar den där ljudföroreningen. Lösningen är inte att dela ut öronproppar och säga åt folk att ignorera ljudet tills de inte märker det längre. Det har vi redan försökt. Det gick sådär.

I en perfekt värld skulle ingen utsättas för övergrepp, men till dess kan vi kräva att folk beter sig som folk. Inte skriver att en främling borde våldtas för att hen är korkad. Inte skojar om att någon är så ful att hen borde vara tacksam för uppmärksamheten. Inte ifrågasätter klädsel, promillehalt, kroppsspråk, hämndlystnad, historia, eller något annat.

Om vi skärper oss så behöver kanske inte folk må så dåligt, varken före eller efter ett övergrepp. Och kanske, kanskekanske, kan de bli lite färre om vi kan få ner det där bruset som lär oss dumheter.

+  Dålig stämning. Vi stör oss mer på den som säger ifrån än den som säger nåt dumt, men jag vill ge en ros till alla som protesterar.

-  Dålig stämning. Offret som hör dig mår dåligt. Förövaren som hör dig får bekräftat att hens världsbild stämmer. Men visst, skämta på du.