Metro Debatt

Djurens Rätt: Låt fåglarna behålla sina ägg i påsk

Oavsett om hönorna är frigående eller inte far de på flera sätt illa av äggindustrin. Därför bör vi låta dem behålla sina ägg, inte minst under påsken. Det skriver debattören Camilla Björkbom, förbundsordförande på Djurens Rätt.

Privat.

Camilla Björkbom. Förbundsordförande, Djurens Rätt

Hur ofta tänker du på hönan bakom ägget? Det finns lika många hönor och kycklingar i äggindustrin som det finns människor i Sverige. Just i dag kläcks ytterligare 30 000 kycklingar på landets kläckerier. Nyfikna dunbollar tittar sig omkring för första gången. Det enda de ser är insidan av en kläckmaskin, full med andra rufsiga huvuden och kringspridda äggskal. Kycklingarna piper efter sina mammor, men de kommer få ta hand som sig själva bäst de kan. För hälften av dem är livet strax över. Hankycklingarna är värdelösa för äggindustrin, så de gasas ihjäl bara ett dygn gamla.

För hönorna väntar i stället transport till en uppfödningsanläggning där de växer till sig. När de är gamla nog att snart börja värpa slussas de vidare till den fabrikslokal där de ska tillbringa resten av sitt liv. Har de riktig otur tvingas de leva hela livet i bur, utan att någonsin kunna flaxa med vingarna eller krafsa i marken.

Men de hönor som lever som frigående eller i ekologisk produktion har inte heller någon drömtillvaro. De lever trångt i stora stallar, sex till nio hönor per kvadratmeter i grupper på flera tusen djur. De flesta frigående hönor får aldrig gå ut. Eftersom de är så många i grupperna har de ingen chans att lära känna varandra. I stället för den tajta familjegrupp som de hade levt i naturligt, är hönorna ensamma mitt i trängseln.

Hönor, precis som alla andra fåglar, lägger några ägg på våren och ruvar dem tills ungarna kläcks. Om något går fel, som att ett rovdjur tar deras ägg, försöker de igen med en ny kull. För hönorna i äggindustrin händer detta oavbrutet. Den ständiga äggstölden, tillsammans med genetik, foder och belysning, gör att hönorna fortsätter värpa långt fler ägg än vad som hade varit naturligt.

När en höna i äggindustrin är ett och ett halvt år gammal har hon lagt nästan ett ägg om dagen, utan uppehåll, i ett helt år. Det sliter hårt på kroppen. Många hönor drabbas av äggledar- och bukhinneinflammation på grund av den höga värptakten. Det gör ont, leder till missbildade ägg och är en vanlig dödsorsak i äggfabriken. Här någonstans vänder kalkylen. När hönorna inte värper tillräckligt många och fina ägg längre blir de olönsamma och därmed inte värda sitt foder. Ett år är ingen ålder för en höna, men trots det skickas de då allihop till slakt eller gasas ihjäl på plats. Kropparna betraktas ofta som avfall, det är vanligt att de eldas upp. Sedan fylls stallet på med fräscha, unga hönor som snart ska börja värpa. De första tonårsäggen är ofta små. De sista är inte sällan blodiga.

Hönor har inget intresse av att värpa ägg åt oss, lika lite som några andra fåglar. Låt oss fira fågeläggen som ett vackert vårtecken i påsk, utan att ha dem i maten!

Camilla Björkbom
Förbundsordförande, Djurens Rätt