Sport Nyheter

Dopningsexperten: Därför väljer idrottare att dopa sig

Dopning är mer vanlig inom friidrotten än inom lagidrotten enligt Åke Andrén-Sandberg, medicinsk expert i Riksidrottsförbundets dopningskommission.
Dopning är mer vanlig inom friidrotten än inom lagidrotten enligt Åke Andrén-Sandberg, medicinsk expert i Riksidrottsförbundets dopningskommission.

När preparatet Melodium förbjöds i vintras åkte svenska friidrottaren Abeba Aregawis fast för dopning, precis som ryska tennisspelaren Maria Sharapova. Trots att kontrollerna av idrottarna ständigt hårdnar tycks man inte få bukt med dopningsproblemen. Riksidrottsförbundets medicinske expert reder ut varför så många är beredda att ta till förbjudna medel.

Varje gång en löpare eller kulstötare sätter rekord finns den där i bakhuvudet. Frågan – om idrottaren är dopad eller inte.

I mars åkte den svenska friidrottsstjärnan Abeba Aregawis fast för dopning. Precis som tennisspelaren Maria Sharapova hade testresultaten visat spår av den förbjudna substansen meldonium, som förbjöds i februari. Melodonium ska ha använts som hjärtmedicin och ska få hjärtat att slå mer effektivt.

– Anledningen till det förbjöds inom idrotten var för att många idrottare från Östeuropa tog det. Men det finns inga studier som visar om den ger effekt inom idrotten.

►LÄS MER: Journalister erbjöd löparstjärna dopning

Enligt Åke Andrén-Sandberg, medicinsk expert i Riksidrottsförbundets Dopingkommission, är dopning mer vanligt hos friidrottare än hos dem inom lagsport.

– Friidrottare är individualister och tänker mer på sig själv. Om en handbollsspelare ramlar reser sig den snabbt upp och fortsätter. Medan en friidrottare är mer benägen att känna efter om en muskel känns annorlunda, säger han och fortsätter:

– Det är orsaken till att det finns en pillerkultur bland friidrottare.

Han förklarar vidare att i jakten på att bli snabbast och störst gör att idrottarna inte vågar lämna något åt slumpen.

– Många idrottsmän tränar väldigt hårt, men hamnar ändå strax under. När de får frågan om de kanske borde ta en hälsokost, så tar de det. Det är väldigt få idrottsmänniskor som tror på dem, men för att inte missa något så tar man den extra vitaminen eller något annat.

De största dopingsubstanser delas upp i fyra olika grupper.  

– Anabola steroider ger större muskler, med amfetamin blir du inte trött, bloddoping är lätt och enkelt och ger dig uthållighet. Sedan har vi kosttillskotten. De är inte förbjudna, men vissa kan innehålla förbjudna substanser, speciellt de som kommer från Kina och Japan.

Bilden av att dopning mest förekommer i Östeuropa tycker Åke André-Sandberg inte är rättvis.  

– Det är inte så att östeuropéerna är mer benägna att ta doping. Utan det handlar om att USA och Västeuropa har stängare regler och kontroller. Våra idrottsmän vet om att de lättare åker fast om de fuskar.

Kan man av ”misstag” få i sig förbjudna substanser?

– Nej. Det är i så fall om man tar kosttillskott som kanske har spetsat med förbjuden substans, säger Åke Andrè-Sandberg. 

►LÄS MER: Tror inte på framgång utan dopning

Mer om OS i Rio