Nyheter Världen

Dröm om Nightingale i skalvets Nepal

Ett år efter jätteskalvet i Nepal arbetar bybor med återuppbyggnaden av Barpak.
Ett år efter jätteskalvet i Nepal arbetar bybor med återuppbyggnaden av Barpak.

Nio månader gamle Min Bahadur Gurung har aldrig träffat sin far. Pappan var en av de drygt 8 000 människor som dog i förra vårens jordbävning i Nepal.I samband med årsdagen har TT besökt bergsbyn Barpak nära naturkatastrofens epicentrum.

Änkan Gam Maya Gurung blåser genom ett metallrör för att få fart på elden. Hon har tidigare på morgonen samlat in ved från skogen. I ångkokaren puttrar riset. Tillsammans med tio andra familjemedlemmar trängs hon om utrymmet i ett plåtskjul i Barpak. Tidigare bodde hon och maken Pur Bahadur Gurung enligt nepalesisk tradition hos hennes svärföräldrar. Men när maken dog i jordbävningen den 25 april förra året flyttade hon höggravid tillbaka till sin mamma och pappa. En månad senare föddes sonen Min Bahadur Gurung.

– Det är tufft. Jag tänker på hur jag ska uppfostra honom. Jag vill att han ska utbilda sig och bli en bra person, säger 20-åriga Gam Maya Gurung.

Hon håller sonen i famnen och rättar till den stickade mössan som täcker hela pojkens huvud förutom ansiktet. Han börjar gråta men tystnar snart när mamman ger honom bröstet.

Vacker by

Hennes pappa, Lal Bahadur Gurung, ingår i det arbetslag i byn som jobbar med att få Barpak på fötter igen efter katastrofen. 72 människor dog, och i princip alla de runt 1 400 husen raserades.

– Jag var väldigt stolt över att bo här. Det var en vacker by med traditionellt byggda hus i sten. Många turister lockades hit.

– Men nu är alla hus förstörda och vi har färre turister, runt 50 procent. Jag är ledsen och undrar hur vi kan bygga upp vår by igen.

Ett led i arbetet är att skapa ett jordbrukskooperativ, berättar han. Tillsammans med invånare från grannbyar deltar han i en workshop om hur bergsbyarna kan göra jordbruket mer effektivt.

Lal Bahadur Gurung visar sitt gamla tvåvåningshus som ligger i ruiner. Trots att det har gått ett år sedan jordbävningen har han och de flesta av de andra byinvånarna inte börjat bygga nya hem. De har inte råd och hoppas på att staten ska betala ut de utlovade pengarna, motsvarande 15 000 kronor per drabbat hushåll.

Men vissa har tröttnat på att vänta och tar från egna besparingar eller lånar av banken. Mukesh Dhaniram håller på att bygga ett nytt hus till sin systers familj.

– Det tar för lång tid att vänta på staten. Vi behöver riktiga hus att bo i för att överleva, säger han.

Säkra hus

Tillsammans med 30 andra personer från byn har han utbildats av den japanska biståndsmyndigheten Jica i hur de kan bygga skaksäkra hus. Utmaningen i att bygga enligt de nya riktlinjerna är husgrunden enligt Mukesh Dhaniram.

– Tidigare behövde vi bara gräva en dryg halvmeter ner i marken. Med den här tekniken måste vi gräva djupare, cirka två meter. Det är väldigt svårt eftersom jorden är stenig och hård.

Kumdani Ghale sitter på stentrappan till sitt raserade hus och längtar efter en enkel boning att flytta in i. Men hon har ingen aning om hur många år hon måste spara för att nå dit. Lärarlönen på motsvarande 1 400 kronor i månaden räcker inte långt. Hon bor själv med sin 76-åriga mamma och har inga släktingar som kan hjälpa till med byggandet.

– Även om vi får 15 000 kronor av staten är det inte tillräckligt för att bygga ett litet hus. Det krävs minst 40 000 kronor.

Florence Nightingale

I hopp om att lyfta sina familjer ur fattigdom reser mer än en halv miljon nepaleser varje år till ett annat land, som Indien eller något av dem vid Persiska viken. Enligt FN:s arbetsorganisation ILO ökar antalet för varje år. Trenden märks bland de unga i Barpak. 16-åriga Manju Ghale och vännen Namrata Ghale sitter intill byns gemensamma vattenreservoar, där flera kvinnor sitter på huk och tvättar både sig själva och familjens kläder.

Kompisarna har precis avslutat terminsproven och har nu lov i en månad. De klarade sig bra, trots att de under året har haft svårt att koncentrera sig i det tillfälliga lärocentret som ersatte den kollapsade skolbyggnaden. Särskilt tufft var det när sommarmånadernas intensiva monsunregn piskade mot plåttaket. Manju Ghale har siktet inställt på att utbilda sig till sjuksköterska i Frankrike.

– Vi vill fortsätta våra studier utomlands och komma tillbaka till Nepal och hjälpa människor. Jag vill bli som Florence Nightingale.

Jonas Gratzer/TT
En kvinna sorterar virke av resterna av sitt hus i byn Barpak i distriktet Gorkha.
Jonas Gratzer/TT
En pojke kommer ut från sitt provisoriska plåthus i byn Barpak i Gorkha, Nepal. Mycket av den internationella hjälpen har fortfarande inte nått ut.
Jonas Gratzer/TT
En flicka ger en pojke en puss. I backgrunden syns ruinerna av den förstörda byn Barpak.
Jonas Gratzer/TT
Ett år efter jordbävningen i Nepal arbetar bybor med återuppbyggnaden av Barpak.