Teknik Nöje Musik

Dylans låtar smygs in i forskning

Undersökningen om hur ofta det refereras till Bob Dylan i biomedicinsk forskning tog sin början för 18 år sedan med en artikel om mätningar av kvävemonoxid med titeln Nitric oxide and inflammation: the answer is blowing in the wind.
Undersökningen om hur ofta det refereras till Bob Dylan i biomedicinsk forskning tog sin början för 18 år sedan med en artikel om mätningar av kvävemonoxid med titeln Nitric oxide and inflammation: the answer is blowing in the wind.

"Blood on the tracks: a simple twist of fate?" är titeln på en vetenskaplig artikel om huruvida blodceller kan bli nervceller. Sedan 1990 har Bob Dylans bidrag till biomedicinsk forskning ökat rejält.

En något oväntad Dylanreferens i en biomedicinsk artikel fångade Carl Gornitzkis, bibliotekarie på Karolinska Institutets universitetsbibliotek, intresse.

– Det tyckte jag var lite roligt, sedan tänkte jag inte mer på det. Sedan hittade jag en till artikel och då tänkte jag att det kunde bli en grej, säger han.

Gornitzki, statistikern Agne Larsson och professorn Bengt Fadeel började undersöka hur ofta det refereras till artisten i biomedicinsk forskning. Minst 213 gånger visade det sig. Bland annat tävlar en liten grupp KI-forskare i att citera Dylan så många gånger som möjligt.

Vad som ligger bakom ökningen sedan 90-talet är oklart. Unga, radikala studenter som bytt batiktröjorna mot forskarrockar men känt sig för evigt unga och behållit musikintresset kan ligga bakom.

– När generationen som växte upp med Dylan på 60-talet närmade sig 60-årsåldern så hade många av dem blivit professorer eller redaktörer på tidsskrifter och gillade sina barndomsidoler fortfarande, säger Carl Gornitzki.